Man får drömma!

Jag såg att en annan lyckligt gift kvinna i min ålder, typ, hade pinnat den här brudklänningen. Inte för att andras agerande dikterar vad jag gör, men jag kände mig lite mindre patetisk.

Jag fattade inte riktigt om det var brudaffären som hette Pemberley eller tidningen bilden visades i. Men ärmar och Pemberley och jag var såld. Och så midjan. Jag har 3-4 såna. Men förutom ärmarna och midjan så gillar jag halsen. En liten genomskinlig kinakrage! Så coolt! Och ser ni manteln hon har på ryggen. Den ser inte ut att komma från håret, så jag tror den sitter på axlarna eller ryggen. Återigen, så ovanligt och därmed intressant.

Jag hittade ett gammalt foto härom dagen när jag hade en sån oklädsam top att någon borde ha varnat mig. Varför ser jag det inte själv? Och så hade jag mitt långa hår i en sidtofs, och det var väl fint, som en fin böljande, glansig brun tofs kan vara. Men frisyren är mer än tofsen! Nämligen,  ovanför min panna finns det ca tre centimeter och sen är det toppen av skallen. Så jag ser lätt ut som ett skinhead i uppsatt hår. På den bilden gjorde jag det.

Usch, jag vill gärna vara om inte kroppsaktivist så åtminstone kroppspositiv. Ellen rensade bort några böcker om sånt som jag köpte för rätt många år sen, sen jag blev tjock, för att få hjälp att älska mig själv. Jag orkade såklart inte läsa böckerna.

Om jag ska nånstans nu, socialt, inte på vårdbesök, så försöker jag ha nagellack, örhängen, smycken, lägga några minuter på smink, så att jag känner mig fin. Det är ju extra svårt att känna sig fin när man går i ett par för stora stretchjeans för att det ska gå lätt att vända sig om i soffan, och idag hade jag en rödprickig kortärmad topp med en vit kofta med hål under armen. Den klädedräkten leder inte mina självförtroendepoäng uppåt precis, och ser man ut så jämt för man är sängliggande, då blir kroppen en separat entity. Den skapar plågor, problem, begränsningar, vånda, ångest, ensamhet. Inte särskilt mycket lattjo lajban där. Så man får lura sig lite och klä sig lite bättre än man nödvändigtvis behöver och ta nytta av hur len ens hud ser ut med den svinbra och lika dyra foundation från Lacôme (min heter 010 och jag tror det är porcelaine. Bara 01 heter albâtre och är lite gulare. Nåt för E?). Sen jag har börjat köpa några dyra skönhetsgrejer märker jag hur bra de är. Fast jag har läppennor där H&M:s är långt bättre än Lancômes. Om de ger bort en läppenna ihop med franska Elle, så är det inte så bra kvalitet som de är kända för.

Jag är så glad att jag är gift, för visst är det en speciell tid när man hela tiden klär sig för att vara fin och för att ens man ska tycka det. Men det är en annan fin tid, den, när man kan vara ruskigt ful och ofräsch och han älskar en precis lika mycket då. Inte bara säger det, men gör det! Samt hälften av gångerna varken ser hälften av det ofräscha eller hälften av det snygga. Det är fördelen med att män inte ser detaljer utan helheten.