Igår sa jag att jag mår så mycket bättre efter den intensiva familjeveckan än jag borde. Vissa stunder under veckan var rätt hemska, när jag var trött, trött på att ha ont, och trött på att ligga ensam i hytten eller hemma när de andra har trevligt tillsammans. Men som sagt, igår mådde jag riktigt bra, efter omständigheterna. Jag sorterade bort mer kläder och hängde in sånt som ska ersätta det urvuxna. I en timme vid midnatt. Jag vet att det var lite för länge, och givetvis kunde jag inte lugna mig i tid efter det utan somnade först vid sex-tiden.
Så idag har jag dubbelt så ont i halsen som vanligt, är snorig, lite febrig, har influensaont i musklerna. Känner mig mycket mycket sämre än normalt. Fast helt normalt med tanke på min överdrivna aktivitet igår och veckan med familjen. Och i tisdags träffade jag lille sjuke Johannes med sin första dagisförkylning. Vet att småbarnsbaciller är EVIL men jag har ju inte varit sjuk sen jag flyttade till Stockholm, på minst 11 år, men troligen några till före det. Jag blir inte sjuk. Som jag förstår det är immunförsvaret igång som en bil i sand, dvs motorn och hjulet går i racerfart men inget händer. Om jag blir smittad av Johannes så är det en god nyhet, för då börjar immunförsvaret bete sig mer normalt. Men jag minns hur en förkylning känns, detta känns mer som PEM. Men jag råkade ju ta en näve av Johannes ris som jag trodde var en skål med parmesan. En sjuk 15-månaderspojkes bacillrika ris rätt på min mat. Blir man inte sjuk av det blir man inte sjuk.
Så nu har jag gått från
JAG ÄR NOG BÄTTRE NU!!!
Till
JAG ÄR SJUK, JIPPI, IMMUNFÖRSVARET KANSKE FUNGERAR!!
Till
LÖJLERIER. DET HÄR HÄNDER MIG VARJE GÅNG JAG GÖR EN AKTIVITET. VARFÖR BLIR JAG ENS FÖRVÅNAD?!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar