Förfallet?

Jag bad om ursäkt idag till Mikael för att jag har en fläck stor som en enkrona på min behå. Och jag hade inte kläder på mig, idag heller, så det syntes. Jag fick fläcken för några dagar sen när jag tappade köttgryta i urringningen och aldrig hittade biten. Den hade jag satt mig på. Ja, ni hör, det är värsta dagiset vid middagen.

När jag bad om ursäkt sa Mikael Ja, jag har ju aldrig några fläckar på mig. Det har han, på magen. Maten träffar det som är mest i vägen. Då inser jag att jag inte tycker han ser förfärlig ut om han har en fläck. Jag älskar honom lika mycket oavsett. Kanske inte om han går på operan i fläck, men hemma får man känna sig bekväm och inte byta kläder för att man har ätit.

Men så tänkte jag på det där att man inte ska förfalla så fort man gifter sig. En del klipper av sitt långa hår och tänker att nu behöver de aldrig anstränga sig mer för de har sitt på det torra. Mm, visst. Så jag sa att jag gärna vill anstränga mig för din skull. Men världen kommer emellan, och det hade herr Olergård inget emot.

Sen gick det en stund och jag tänkte sticka fram min hand. Jag hade duschat och luktade löwengrips reaschampo, lavendelduschtvål, palmolivedeodorant och L'Oréal nattkräm, som passar bra på nyduschat ansikte. Så jag luktade massa goda saker och ville att Mikael skulle lukta på min hand. Jag sträckte till och med ut den så han inte skulle få så långt. Men det var en meter kvar så vi skippade det, förresten, sa han, så känner jag nu hur du luktar. Du stinker tvål! Jaja, inga romantikpoäng där, men hellre det än smörig karl, det hade jag aldrig pallat. Men då försökte jag förklara att det är viktigt för mig att du känner när jag luktar gott, för jag luktar ju jämt svett. Jag känner det förresten nu! Ytan under bysten är som ett våtvarmt omslag. Men då kom kärleksförklaringen: Jag tycker inte du luktar svett.

Sagt med så mycket värme i rösten att om jag hade varit sålunda benägen hade jag lägrat honom bara för det. Men jag är inte benägen till nåt, och han är benägen att nysa, så det blir bara en kram när jag går och lägger mig. Vilket jag skulle gjort för 2 h sen. Jag tar pillrena men går inte och lägger mig!

Men på det hela taget var kommentaren värd lika mycket som en bukett blommor. Nästan i par med en egenförfattad dikt.

Och märker ni att jag är på bra humör? Jag ligger inte och gråter och är olycklig hela tiden.

Men imorgon varnar jag för viss irritation. Mikael hade köpt köttfärs, utländsk för första gången för vi har dåligt med pengar. Jag är så van numera vid att de ligger i sånt dör vakumpack och ser lika röda och fräscha ut efter tre dagar i kylen. Men nu gick jag och läste på paketet. Det har gammaldags tunnplast. De brukar man behöva tillaga samma dag, eller möjligtvis dagen efter. Och det var igår. Eller förrgår, idag har det väl varit den 20? Det var sista förbrukningsdag den 19. Hjälp, jag brydde mig inte ens om att kolla datumet! Vilket nybörjarfel. Jättesynd för våra två middagar och 45;- som vi kanske måste slänga. Men jag provar och steker och gör en köttfärssås och en höstgryta med morötter. Kanske lite kokt vete om jag kommer ihåg hur man gör. Mamma, orkar du skriva i kommentar? Häll 1 dl vete i termos, fyll på med kokande vatten, hur mycket salt? Och stå över natten, eller hur länge?

Ni som ber, be för att vi ska kunna äta den gamla maten imorgon utan en särskild vip-biljett to the Waterloo. Jag har bra näsa och smak, kan nog känna om det luktar skumt. Men risken finns med de där fjantiga förpackningarna. Jag går nu. Går från plattan till boken.

Ja, jag lyckas läsa en bok. Det är en deckare som utspelar sig på Dalarö och det är spännande att känna igen sig lite. Boken är rätt lättläst och jag har säkert läst 60 sid redan, rekord för flera år tror jag. Louise Björnlund Marionetten. Hittills har den varit helt okej. Jag längtar efter att läsa nu!