Jag hittar tyvärr inga bilder på kanelbullar utan pärlsocker. Men här är några bilder som i alla fall jag tycker ser utroligt läskande ut. Jag gillar ganska blekstekta saker, både när det gäller pannkakor, bröd och bullar. Nån av bilderna har en helt perfekt bulle i förgrunden, som ser så mjuk ut att det vattnar sig i munnen.
En gång smittade Mikael mig med magsjuka. Han var sjuk i en dag, jag i två. Intensivaste magsjukan jag haft nånsin. När vi hade hämtat oss så bakade Mikael kanelbullar medan jag satt på en stol i köket och tittade på. Det var en av de finaste sakerna han har gjort för mig. Det var dessutom hans idé och han har inte bakat bullar varken förr eller senare.
En jul fick jag flera påsar hembakta kanelbullar i julklapp av Jojo, och det var också hon som påminde om att det snart är kanelbullens dag.
Och som parentes kan jag väl säga att när det gäller kanelbullar så måste man också bifoga ett foto på degen, för den är en del av nöjet! Både att hantera och att skära av ändarna och käka upp. Inget bullbak utan jästrap.
2 kommentarer:
Det här med bleka pannkakor och bullar, och bananer som knappt är skalmöjliga ännu - sitter det i generna?
Allt som bakas i butiker nuförtiden är ju nästan bränt!
modren, blek (utom när det gäller kläder och inredning förstås)
Det sitter nog i generna, ja! Kommer ihåg nån gång när jag bodde hemma och stekte pannkakor. Om nån blev för brunstekt var det bara pappa som gick med på att äta den.
Skicka en kommentar