Intressant om sexism i vården

Läste en intressant artikel om varför det är viktigt att komma till rätta med sexism i vården här, och historien om MS sammanfattar grundidén:

As recently as 1921, MS (multiple sclerosis) was erroneously considered more common in men. By the late 1940s, a more even gender split was presumed. By 1960 it was posited that women might actually be slightly more prone to the condition. With the invention of the MRI - a more objective diagnostic method - we now understand MS to be three to four times more common in women.  

So, back when physicians were making their diagnoses based on symptoms rather than scans, why was MS being missed in women? The answer, perhaps predictably, is that when men and women presented to clinicians with similar symptoms, men were likely to be diagnosed with an organic illness, while women were more vulnerable to a misdiagnosis of hysteria.  

Jag ska erkänna att när man säger att ME är vanligare bland kvinnor än män (dock är det såvitt jag förstår inte någon skillnad mellan könen i prepubertala barn) så tycker jag att det "låter illa". Som att kvinnor känner efter för mycket och är lite hysteriska. Som att riktiga sjukdomar drabbar män och deras sjukdomar kan man mäta, kvinnors är diffusa och inte lika svåra eller verkliga. Det är hemskt att jag tycker det låter så, men jag är kvinna och jag har en synnerligen obevisbar sjukdom. Jag har fått höra av män att min sjukdom inte finns och att det inte är nåt fel på mig. Jag är en typisk hysterisk kvinna, faktiskt. Men jag är också sjuk. Faktiskt. Och trots att jag inte kallar mig feminist är jag benhård på att bägge könen ska behandlas lika bra. Och den kampen är jag gärna med och bidrar till. Så om nån är intresserad av sexism i vården, läs här.