Inget mera klagande!

Smärtan i benen och febern avtog igår på en halvtimme.

Den nya at:n verkar bra.

Och at:n på själva Hjälpmedelscentralen sa självmant flera saker som att jag inte funkar som andra och kan inte tillgodogöra mig träning och att det är viktigt att jag inte glömmer av att vila och att jag inte ska bli så bekväm i rullstolen att jag låter tiden gå på en rolig aktivitet och så blir jag sämre. Ja, inget är ju direkta citat såklart, men han verkade visst veta vad ME var, och jag körde bara en mycket kort stund och sa att Mikael skulle prata för mig. Hela besöket tog också en timme som är överkomligt.

Jag tipsade tjejen om föreläsning om ME med Ewa Wadhagen Wedlund på YouTube, som också finns här.

Och imorgon ska jag få en ny transportrullstol som ska ha nackstöd och också ett snäpp bättre sittkomfort. Jättebra.

Men elrullstolen kan man visst ha med sig på flyget också, om jag nånsin blir så bra igen att jag orkar flyga på semester.

Och med tanke på gårdagen så känner jag mig jätteglad över att jag ska få en liten elrullstol som jag kan åka med hör hemma om jag blir sämre. När, kanske.

Dessutom köpte Mikael färsk, fylld pasta åt mig igår, så middagen tog fem minuter. Han har kurser varenda kväll den här veckan så det underlättar verkligen med sån mat då.

Ja, på det hela taget är allting bra efter omständigheterna.

Jag tänker fortfarande ibland Undrar vad Anne skulle säga om det, när det händer bra saker. Men jag tror att jag har kommit så långt med min sorg över det och över det hör med försämringen att det känns som att jag har ett emotionellt stabilt grundläge, även om jag fort rasar ner när det händer nåt. Men att jag kan komma tillbaka när jag haft en jobbig dag betyder mycket.

Och imorgon ska jag få Botox. Det har inte gått så lång tid sen förra gången att migränen kommit igång extra, vilket är underbart. Sen har jag haft migrän för att jag blev dålig av förra Älvsjöbesöket och allt mitt hostande, men det kunde ha varit, och har varit värre. Så det är också bra.

Har fortfarande lite extra med problem från magen men just nu känns det som om jag kan klara av att utreda det. Har också fortfarande lite extra kraschsymptom men jag hoppas att några av dem kan gå tillbaka med vila och inte att alla är permanenta. Det kan man ju inte veta efter bara två veckor.

Men jag är försiktigt hoppfull. Det kommer att bli jättebra med elrullstol. Synd att det tog sån hiskelig tid bara. Och det kan dröja två månader till innan jag har den hemma. Men ändå.