Pulspacing

Pulspacing, eller pacing by numbers, är en metod som går ut på att man som ME-patient ska minska sina övertrasseringssymptom (PEM) genom att hålla sin puls under en viss siffra.

Såhär har Sara förklarat det: Aerob träning är när du ligger <60% av din maxpuls. Det är det du ska hålla på med. När du överstiger den kommer din kropp att förbruka krafter den inte har och producera mjölksyra. Det heter Anaerob träning. Då blir du överansträngd. 

För att räkna ut din anaeroba tröskel, dvs gränsen du inte ska överskrida, tar du 220-din ålder x 60% av maxpuls dvs. x0.6 (På filmen [kolla efter Nancy Klimax på YouTube] föreslår de vid ett tillfälle att man ska ta x 0,65 och sedan dra av lite för att vara säker på att inte överskrida tröskeln, vid ett annat att man ska ta x0,6, och vara försiktig ändå …)

Exempel: 220-40år = 180

180x 0,6= 108 Alltså bör du för säkerhets skull inte överstiga 103-105 ungefär.

För mig är det 103 så jag säger 100 för att göra det enkelt för mig. 

Du kan läsa ännu mer om metoden, hur den funkar, varför den är bra mm på CFIDS SelfHelp.

Några kvällar har jag lånat Mikaels sportklocka som har pulsmätning i sitt run mode. Jag hade faktiskt köpt en egen för 300:- på CDon men den mätte ca 20 slag för lite (jag vet ju att min vilopaus är minst 85 och upp till 95 om jag sitter upp, plus att jag mätte pulsen själv på samma gång) så den har jag skickat tillbaka. Mikaels klocka är mer en sportklocka än en pulsmätare, särskilt inte gjord för att mäta pulsen konstant, men vi tyckte det var en bra idé att testa hur min puls beter sig innan vi lägger ut mer än en tusing på en egen. Jag hoppas att vi ska slippa köpa nån för jag går hellre ut och äter än köper en ME-attiralj för pengarna.

Jag har kommit fram till att min vilopaus är 82-86. När jag sätter mig upp i soffan går pulsen upp, såklart, men jag kan sitta upp i soffan och äta utan att den går över 100. Jag har bara prövat att resa mig några gånger och då gick den upp mot 110 av att gå långsamt några steg till badrummet, klä av mig sittande, lite så. Jag ska försöka gå ännu långsammare (som om jag höll ett brinnande stearinljus i handen och sjöng Natten går tunga fjät...) och se om jag kan hålla mig under 100. Det blir en riiiiktig utmaning för den här otåliga personen som vill tänka fort, handla fort.

Jag har läst om andra som blivit tokiga på sin pulsmätare om de har alarm inställt på en viss pulsnivå, för att man så lätt går över den av att göra vad man tycker är ingenting och så tjuter det när man släpar sig fram som en 90-åring. Jag har inget alarm på den här men jag går ju bara upp från liggande några gånger om dagen så jag ska prova om det går bra att bara titta på klockan under tiden. Nu har jag 86, förmodligen får kroppen kämpa lite för att hålla plattan.

En del säger också att deras puls innan de ens klivit upp ur sängen på morgonen är symptomatisk för om de har en bra eller en dålig dag. Jag vet inte hur mycket det kan skilja, men det låter ju intressant att man kan ligga på högre vilopuls en dålig dag och därmed också lättare gå över sitt pulsideal av ännu mindre aktivitet.

Nackdelen är att social, intellektuell och emotionell aktivitet inte märks på pulsen men på kroppen. Men det finns nog inget att göra åt.

Jag har i alla fall haft normal vilopuls de första 10 åren med ME, 60-66. Numera har jag aldrig under 80, och över 100 av att bara stå upp väldigt försiktigt. Men jag har inte ortostatisk intolerans, som kan innebära att pulsen går upp 30 slag vid stående, eller POTS, som många med ME har. Men jag har ju också högt blodtryck och det är vanligare att ha lågt blodtryck vid ME och det hade jag också de första 10 åren.

------------------

Jag hade missat att göra klart det här inlägget och nu har det gått nån vecka eller två. Har blivit så slapp på att hålla koll på både pulsen och att inte bli andfådd. Jag tappar liksom tålamodet så lätt, tycker att det är för jobbigt att hålla på och göra saker långsamt när man inte ser resultat förrän i nån osäker framtid. Men jag VET att det är vettigt. Ska ta nya tag.