Min rockmake

Jag vet inte om jag väldigt omedvetet jämfört alla män med min far, särskilt som jag levde singel i typ 20 är, förutom fem minuter nånstans i början, och verkligen inte hade nåt förhållande att jämföra med. Jag har ju alltid trott att jag skulle gifta mig med nån som mamma och Ellen med nån som pappa, och så blev det precis tvärtom. Rob var spontan, snabbtänkt, lite hetsig och passionerad som mamma och inte alltid helt genomtänkt, medan Mikael är både det som är bäst med pappa (snäll, hjälpsam, god) men också har flera svagheter gemensamt med honom. Så brukar man väl inte enligt teorierna göra. Men jag känner mig trygg med att han gör fel som pappa, för jag har sett mamma leva lyckligt med pappas fel i snart 40 år. Eller det måste vara 50 nästa år, yaoza (eller hur det nu stavas, inte ens SAOL hjälper!)!! Det känns hursomhelst väldigt tryggt med Mikael och ikväll hade vi vårt absolut bästa gräl på snart tio år tillsammans! Det kan inte ens kallas gräl, fast det blev lite spänd stämning två gånger. Men vi var så artiga, tålmodiga, villiga att både förklara och försöka förstå. Vi har verkligen kommit långt! Jag bara antog att hans grälvanor som nyskild inte skulle vara de bästa, men nu verkar vi ha lyckats skapa oss ett eget sätt att inte vara överens som ingen skulle skämmas å våra vägnar om de hörde. Och när vi har bråkat förr så har jag blivit så oerhört trött av inte bara rent kognitivt att hålla reda på vad två personer menar resp säger, utan också emotionellt om man känner att man har bråkat som ovänner. Så det var väldigt "måttligt" gjort idag och det är jag mycket glad för. Hoppas jag har kvar nån känsla för vad man skriver och inte, så jag inte gör nån obehaglig till mods av att berätta personliga saker. Men jag har ju blivit kallad öppen bok ett flertal gånger.

Det som annars var dagens höjdpunkt var när Mikael satt med fyra sidor noter som han ska sjunga i nån kvartett eller kör i kyrkan. De har kallat honom till en vokalensemble som ska dels vara en trygg och kunnig kärna i församlingskören (och vi har inte frireligiösa körer som mest sjunger melodistämman allihopa, utan mer sopran, alt, tenor, bas i olika stämmor.) och ikväll satt han övade. Jag har ju knappt varit med honom i kyrkan förutom nån enstaka gång när det är nåt på kvällen och än mindre hört honom sjunga på många år. Så det var så gulligt när han satt och spelade piano på min platta (elpianot står i förrådet) och stämövade Come thou fount of every blessing. Den älskar jag. Ska se om jag är vän med YouTube så får ni den här.

Är inte helt på det klara med att män kan sjunga. Pappa kunde sjunga bas på en sång och melodi på alla andra. Men han var bara inte musikaliskt skolad, han har jättebra gehör, vilket inte alltid är "jättebra" att ha... Mina bröder kan lätt sjunga en psalm i fyrstämmig kör om E tar sopranen, men sina bröder gifter man sig inte med. Och det är bara treåriga flickor som tror att de gifter sig med pappa. Så jag fattar inte vad allt det här kommer från. Jag älskar pappa i alla fall ännu mer nu sen han har fått konkurrens.

Veckans bästa, om jag nu ska outa min man en sista gång. För idag... Så hade han vaknat på natten, gör ofta det, och jag hade inte somnat, blir ofta så. Han låg och löste korsord men det bet inte på honom. Medan jag låg och försökte få mig själv att somna vilket inte heller lyckades. I de lägena brukar jag krypa ihop hos Mikael och ligga där tills jag är lugn. Och han somnade innan man hade hunnit säga hopfällbar utemöbel. Det var nästan veckans finaste komplimang.