Dagens grönsak

Läser Icas Buffé och kommer till en informationssida om rödlök. De har en tecknad rödlök och jag blir förälskad. Skulle vilja ha en stor sallad på väggen i mitt kök med teckningar av olika ingredienser. Champinjoner, paprika, rödlök, vitlök, gul lök, purjolök, vårlök, morötter, rödbetor, små flagiga färskpotatis, stora röda potatisar som kräver en timme i ugn, ärtskidor med några på rymmen, körsbärstomater på grön stång, jag har glömt ordet, en fet bifftomat skuren itu, aubergine! För allt i världen, aubergine! Det är lite av en kliché med mattavlor men är det bara äkta konst och inte bara kliché så köper jag verkligen idén. Men vi har bara typ en kvm väggyta i köket. Plus en tarm ovanför öppningen till vardagsrummet där man på sin höjd kan sätta nån vimpelradda, julgirlang eller så. Men här är ju stället där jag drömmer om allt.

Här nedan ser ni alla fall den fina rödlöken.

Mitt finaste minne av rödlök, överlägset finaste, var när Mikael och jag var i Kalabrien med mamma och Ellen för kanske tre år sen. Den resan var förfärlig ur hälsosynpunkt och jag åker bara inte bort långt förrän jag är frisk, eller rejält bättre. Orkade inte ens ligga vid poolen. Orkade flyta några minuter i poolen och det suktar jag som en gnu efter. Vatten i öronen så man hör inget, man ser bara himmel, och vattnet håller kroppen som om ens mamma var en pool. Nu blev det skumt, för första gången man träffar sin mamma ligger man ju i hennes pool. Men det kändes verkligen som en omtänksam, kärleksfull omfamning. Kroppen slappnar av och vilar på ett underbart sätt. Jag önskar att vi hade en pool. Det behövs bara en 2x2 m, även om Mikael inte riktigt skulle ha glädje av just det måttet. Ja, men resan var så fruktansvärt jobbig att jag redan efter halva veckan satt och grät på sängen och inte orkade mer och bara ville komma hem. Att sitta upp varje middag var mer än jag tålde, så de sista dagarna drogade jag mig med koffein och kodein och blev som Kalle på jul, Arapapa, arapapia. Här bor man på ett ställe där frukost lunch och middag ingår och så klarar jag bara med tvång, droger och seriös hunger bli körd på vespa den lilla biten till restaurangen på middag och missar frukost och lunch. Stället var alldeles underbart och är ett härligt minne ändå, men det gör jag inte om. Fyra dagar, GÄRNA, men inte en hel vecka.

Men jag skulle komma nånstans med det där med Kalabrien. De är kända för lakrits, läste vi, och var nog de enda som fattade vad det var fråga om när vi en dag fick små munsbitar av en sockerkaka som smakade lakrits. Svenskarna tål sin lakrits. Men de är också visst kända för sin rödlök, eller cipolla rossa. Namnet är så vackert att jag vill kalla Mikael för cipolla som smeknamn, men dels är det inte så gulligt att kalla nån lök, och dels känns det som om det finns en känd porrstjärna som heter nåt liknande. Och jag har också gett upp om att kalla vår dotter cipolla. Cipolla och Knut vore väl annars ett vidrigt stilbrott! Apropå att Knut Agnby eller vad han heter, i Galenskaperna, var på Dlbodoo igår.

Men de odlar visst mycket cipolla rossa i Kalabrien, Kalabrien är tån på stöveln. Tror jag, jag tror klacken är ett annat landskap, men jag är inte säker. Reggio di Calabria heter det förstås, så kanske är det foten som är Kalabrien. Det är ett av Italiens fattigaste områden, vilket vi märkte även om jag bara varit i Milano, Sicilien och kusten mot Frankrike. Har ju aldrig läst italienska i skolan så jag behöver inte kunna geografin. Och de odlar alltså rödlök, som enligt artikeln gillar torr, lucker jord. Tar man den direkt blir den mycket söt i smaken, skördar man senare blir den mer lökig. Vi åt rödlök varenda dag där nere, den var så god som godis! Så perfekt i en sallad, för den där smaken av starkt fanns där, utan att vara bitter. Många starka grönsaker i Sverige är ju sura, beska eller så, inte bara smakar mycket. Men cipolla rossan i Kalabrien var alldeles fantastisk! Kan jag rekommendera å det grövsta! Vi smugglade med oss en påse hem. Men inget smakar riktigt lika gott som när man är i Italien.

Man kan förvara den i evighet så länge den inte blir fuktig. På köksbänken håller den en månad. Lökens olika svavelföreningar stimulerar även avgiftningsenzymer i levern och anses ha en antibiotisk effekt. Lök har använts som läkemedel i hundratals år. När Johan var barn och fick över 30 öroninflammation och mer antibiotika än en liten barnakropp kunde tåla, så botade mamma dem istället med hackad vitlök i en gasbinda i örat och knöt fast mössan utanpå det. Med den antibiotikamagen blev han så sjuk när han fick magsjuka att han alltid fick läggas in med dropp för han hade för lite egna, bra tarmbakterier kvar. Det är därifrån jag har känslan att det är respektlöst att smitta andra med småsaker, för det är kanske inte småsaker för dem.

Vad det gäller att gråta när man skär lök, så hjälper det att skära med riktigt vass kniv, så trasas förre lökceller sönder, smörj in kniveggen med olja för att kapsla in svavelämnena eller kör med det äldsta tricket korsdrag.

Om ni inte har ätit grönsaker i ett soligt land så är det som att livet bara har varit i svartvitt. "Mognat på grenen" är den bästa kvalitetsgaranti jag kan tänka mig. Om tiden är på din sida, vill säga, jag rekommenderar inte Mognade på grenen för en månad sen...

Men då har jag knep för hur man får bort bananflugor, som ni kan få.