Pavlovs hund

Förra gången det började bli tunnsått i linfröburken kryssade jag i det på handlingslistan (ja, vi är ett sånt coolt, uppdaterat par att vi använder Keep-appen för att göra handlingslista. Bara kryssa i när nåt behövs och så ser Mikael när det är dags att handla och vad. Alla dessa lappar, det är slut med det!). Men så gick det några dagar och jag kom på att mina linfrön höll på att ta slut, så jag kryssade i det. Igen. Och Mikael köpte det. Igen. Detta är som en thriller, hur ska det gå???!!! Så nu började det bli dags för påfyllning i linfröburken och gissa om jag kryssar i det, och Mikael köper det. Och hittar en påse i skafferiet redan. Ojdå. Så nu har vi bestämt att jag ska ha även oöppnade påsar med linfrö i mitt medicinskskåp. Ja, mitt "medicinskåp" är ett köksskåp som det ligger lite servetter och ljus i, men mest mediciner. Apotekets bästa kund. Förutom Mikael, som inte har mycket piller att skryta med men desto fler attiraljer, typ nya nålar. (Nej, han knarkar inte så kom inte hit och leta nålar, det är bara diabetessprutor. Move on folks, there's nothing to see here.)

Förresten såg jag hur svindyrt Apotekets egentillverkade melatonin är. Tror två burkar med 100 i varje kostade ca 800:- och för motsvarande styrka och mängd (240 faktiskt) brukar jag bara beta!a ca 150:- när jag köper det från utlandet. Ruggigt. Men eftersom det numera finns en direktverkande variant och som inte är på licens och som går på högkostnadsskyddet så bidrar jag till den kapitalistiska bubblan och betalar med Sveriges skattepengar nåt jag hade kunnat köpa själv för en femtedel av priset men ni har gjort det olagligt. Så då får ni stå ert kast. Eller stå för ert kasst...

Men Pavlovs hund, honom får vi väl komma ihåg eftersom jag nu kallade inlägget så. När man ser två hela påsar linfrö så blir man smått toanödig. Pavlovs hund. Det var inget mer spännande än så. Jag säger inget om att jag har instinktiva drömmar ibland om att svälja ner en halv påse och se vad som händer. Tarmrening från "rätt ände". Men nej, linfrö får ju inget att gå fortare, så det blir väl ingen superdupereffekt inom fem minuter. Värst för mig i alla fall. Eller som Carina Berg sa, hon har visst visat diverse läskiga jobb på tv där det har varit tre kategorier, 1) bajs, slam, allsköns skit, 2) intimservice som brasiliansk vaxning, tarmsköljning, 3) fobiskt som höga höjder, krokodiler mm.

Annars har vi idag nåt absolut bottennapp tv.nåt sånt där nyhetsprogram hade vinjetten att si och så hade gått in i nåt tält tillsammans och vad skulle hon göra. När hela programmet går ut på att olika folk ska gå in i olika tält och skapa konflikt, otrohet, sorg och förstörda förhållanden, varför ens bli förvånad?

Fast bottennapp var värre. Bianca Ingrosso ska flytta hemifrån. Hon skulle ha loppis, de var sena och skällde, rättare sagt så skällde Bianca och ville att Pernilla skulle ställa sig på busshållplatsen när hon packa de ur vanen. Sen såg vi inte mer, vi har varsin lite hjärna och är rädd om det vi har så vi vågade inte fortsätta titta. Men jag hade ändå tur (???) som såg i nån blaska hur avsnittet hade slutat med att Bianca ska sälja sina grejer.och då går Pernilla runt och hittar grej efter grej som hon har köpt, till sig själv, men som Bianca har snott. Bianca tycker nämligen att om kläderna hänger i hennes garderob så är de hennes, hon ska sälja dem och få pengarna för det.och sen skrev de hur dumstruten skryter om att hon har snott massa saker, varav det enda jag kommer ihåg vad påslakan och brödrost. Det är en sak om de har flera, då kan man möjligen fråga om man får, men hon tyckte hon var jätte kol som stal så mycket av sin morsa, Hon kommer inte märka nånting!

VARNING FÖR WAHLGREN INGROSSO. Vad är det för stackars människor som kollar på skiten? Min enda förklaring måste vara 12-åriga bratz.

Jag skulle också vilja ha en loppis. Jag skulle kunna sälja så mycket prylar, skor, kläder, böcker, hygienprodukter/smink etc. Ibland tänker jag att jag borde försöka mig på att sälja av en del av det jag inte använder. Och sen bara ha sånt jag verkligen gillar och passar i och använder och vara fri från resten. För prylar är ofrihet. Jag vill verkligen sälja. Jag funderar på om jag skulle ta reda på när Mikael inte är hemma och bara värma spaghetti och inte ens prata med nån utan bara fota, skriva annonser och SÄLJA! Jag ska nog börja i morgon med toasakerna.