Idag är internationella ME-dagen. Heter säkert nåt med Awareness. Men jag är trött i hjärnan och orkar inte varken tänka eller kolla. Varför 12:e maj? Jo, det är Florence Nightingales födelsedag. Hon led av nåt som i efterhand verkade vara ME och var sängliggande mellan 1857 och 1910, när hon dog. Stackars människa.
Jag har lobbyat så mycket om ME här redan och dessutom orkar jag inte skriva mera nu. Men ni vet det där med att rosa är bröstcancerfärgen? ME har blått. Så om ni har jeans på er i morgon så tar jag det som moraliskt stöd. Tack så mycket!
Just det, om ni är vid Niagarafallen imorgon och ser att de är blåa, så är det faktiskt för ME. Nåt hus i Borås ska också lysas upp blått imorgon. Och tre av mina ME-kompisar, Cecilia, Nilla och Mireille, har varit med i tidningar och radio inför imorgon. Och andra saker som jag har glömt av nu. Visserligen läcker mitt minne som ett såll, men såhär minns jag inte att det var förra året. Det går åt rätt håll! Det är fortfarande många miljoner kvar tills ME får mer forskningsanslag än manligt håravfall, men det känns ändå som att det går åt rätt håll. Tack för allt ert stöd!
2 kommentarer:
Visst är det så att det är väldigt mycket mer uppmärksammat nu?
Själv har jag blåa tånaglar, dagen till ära. Mest för att känna mig solidarisk, för oavsett om tårna eller kläderna är blå så lär inte många lägga märke till det här hemma i soffan.
Ja enormt stort! Orkar inte vänta på min intervju, väntan är ju värre än intervjun. Den gick ju lätt eftersom jag låg i sängen. Superskönt.
Skicka en kommentar