Ett gäng personer hade fått göra ett test. De hade också tillfrågats hur bra det hade gått på testet.
Den chockerande nyheten är att ju dummare de var, desto snartare trodde de att de var. Och ju smartare de var, desto okunnigare trodde de att de var.
Jag minns frågan jag fick när jag läste engelska på universitetet: Jag trodde redan du kunde engelska. Om det är så man ser på universitetsvärlden kan jag på ett sätt förs... Nej. Det är bara fascinerande och i ärlighetens namn irriterande med folk som tror de är smartare än de är, när de har fel och dessutom försöker övertyga mig om det, på "mitt område".
3 kommentarer:
Minsann. Ja, man är väl inte dummare än man gör sig? Jag tycker också det är irriterande med folk som tror att de vet bäst. Fast ibland finns det faktiskt de som vet bättre än jag. (Jag? En Messerschmizzer? Inte då.)
Det var nån undersökning jag läste om där de gjorde ett test på barn om just metakognition. Frågan löd :vet du mycket om brödrostar? Och följdfrågan var att berätta vad man visste.Ju yngre barnen var desto mer tyckte de sig veta och desto mindre visste de förstås. Men en treåring som vet att man kan rosta bröd med den är förbaskat nöjd med sig själv och en sjuttonåring som inte kan redogöra fullkomligt för resistansen i glödtrådarna känner sig okunnig.
Man måste veta ganska mycket om något för att inse sina begränsningar.
Ja, barn som kan spela Gubben Noa på pianot med pekfingret säger att de kan spela piano.
Det är som att naturen kompenserar för brister. Om man ser illa blir hörseln bättre etc. Utom när man blir 70+ och allt går utför.
So what?
modren som ännu inte fyllt 70 men nästan
Skicka en kommentar