Jag bryr mig inte om att bestämma. Föredrar vissa spel, viss musik, vissa tv-program och filmer, och absolut viss mat, men jag bryr mig oftast inte så mycket att jag lägger energi på att välja och bestämma.
Om man ska ha grupparbete, hemska tanke, och väldigt teoretiskt och länge sen, bestämmer jag helst inte då heller. Men om ingen bestämmer så gör jag det hellre än att det inte blir nåt alls.
Jag har nämligen tänkt på makt på sistone. Att försäkringskassan har mycket makt över folk, och att de som sitter och bestämmer kan vara outbildade, missnöjda, maktgalna.
Så makt är varken nåt jag är intresserad av eller har. Jag trivs men har utåt sett inte särskilt mycket makt ens över mitt eget liv, i och med att sjukdomen påverkar både vardag, fritid och ekonomi.
Men så igår eller förrgår lade jag märke till en sak. Mikael hade varit nånstans och lät helt vanlig på rösten när han kom hem. Men jag var just då i alla fall på gott humör och hade fem pigga minuter, så jag gick upp och vi pratade lite. Efter ett tag skrattade han och verkade på gott humör.
Tänk, är inte det världens bästa makt? Att kunna påverka dem man älskar mest så att de blir lite gladare.
Jag är maktgalen, i så fall.
1 kommentar:
Det var en ny aspekt av ordet makt. Att man har förmågan att göra folk glada. Makt att göra motsatsen vill man inte ha.
Jag har heller aldrig haft nån önskan efter makt, annat än över mig själv, och det har man ju inte alltid.
Allra helst vill jag lämna över all makt till Gud så det blir lite ordning på jorden. Tids nog.
modren
Skicka en kommentar