Delvis är anledningen att jag älskade vår semestervecka på Sicilien så vansinnigt mycket, att jag är så svag för maten. I Sverige är jag oftast småallergisk mot tomater. I Italien är de som godis. En sallad i Italien smakar tio gånger godare än samma sallad här hemma. Men det är klart, en äkta italiensk kock gör ju inte saken sämre. De fina råvarorna ska ju tas om hand av nån med det rätta handlaget.
Jag skulle gärna åka tillbaka till samma hotell. De hade buffé på kvällarna, med olika superfräscha salladsingredienser, soppa, pasta, kötträtter, efterrätter, frukt. Ja, hjälp vad gott det var. Det enda på hela veckan som inte var gott var bläckfisk, som vi fick på en kväll när det var trerätters finmiddag. Den var för gummiaktig för mig.
Satt på pinterest igår, helt fel, LÅG I SÄNGEN SÅKLART och kollade på pinterest, och råkade på några recept på aubergine. Mitt favoritrecept är när man kryddar och brer tomatsås på skivad aubergine och river massa parmesan på och grillar i ugnen. Mmm. Martha Stewart kallar det Eggplant parmigian och jag vet inte hur de äkta italienarna gör, men jag har provat hemma på den tiden när jag orkade laga lite mat, och det smakade rätt autentiskt. Och gott såklart.
Men här har de skurit ner aubergine och zucchini i köttfärssås. Jag åt det på en restaurang i Cefalù och det hette nåt som jag glömt, zia nånting (moster tror jag), och var visst särskilt sicilianskt. Fantastiskt!
Det här kan jag i alla fall längta efter utan eksemrisk (räkor tål jag annars lite dåligt.) Ser det inte ut som mat för gudar? I alla fall mat AV gudar!!
1 kommentar:
Hur gick det till när fyra svenska ungar uppväxta på svensk husmanskost, blev så tokiga i italiensk mat? Pasta och sånt skräp? Bilden ser inte det minsta lockande ut i mina ögon. Men det är väl här man ska säga att smaken liksom baken är delad.
modren
Skicka en kommentar