Lite hysterisk

Har haft ont i lymfkörteln (eller är de så små att de är flera?) under vänster arm i cirka en vecka, och det är ett superovanligt symptom för mig. Har haft det ända sen insjuknandet, mindre än ett år efter minns jag det i alla fall. Och i veckan har jag haft en del ont i magen som jag inte känner igen. Och nu ikväll fick jag ont på framsidan av höger axel, en liten bit ner, men Mikael kunde inte diagnostisera precis vad det var som gjorde ont. Men det finns lymfkörtlar där. Tydligen finns det det i magen också, och de kan göra ont.

Man får inte mer cancer än andra för att man har me, med ett undantag -- non-Hodgkins lymfom. Så den har jag läst på om i veckan och blir plötsligt rädd för.

Jag avskyr många saker med den här sjukdomen, men en av dem är att det finns så få svar. Är detta normalt, är det Me eller nåt annat, är detta och detta symptomet Me och behöver man göra nåt åt det (som ett blodtryck på 203/165 som jag hade tänkt ignorera för jag kände mig bara lite svullen om fötterna, men det är ju inget märkvärdigt, trodde jag). Man kan inte gå till läkaren varenda gång man får ett nytt symptom, särskilt inte om man läser in sig lite och ser att det matchar ME-listan perfekt och inte MS. Ofta har läkaren ändå inget svar, och hanterar det måhända på två lika dåliga sätt (tar det på alltför stort allvar för att hen inte vet att folk med Me får si å så, och skickar en på massa undersökningar och utredningar som kanske gör en ännu sämre, eller blir sur på en för att man tar upp hans tid med en sjukdom som inte finns. Been there, done that. Har behövt gå till gynekologen i flera år men jag hinner ju aldrig. Alltid är det nåt man måste vila sig efter eller inför. Och jag har som sagt inte klippt mig sen 2013 tror jag. Jo, men jag har ju säkert cancer i lymfkörtlarna och i nåt av det kvinnliga jag har, har glömt var symptomen passade in.

Jag gillar inte heller att den goe Lasse L i Göteborg dog i cancer som ignorerats länge av vården för att det "bara var me". Så man ska inte ignorera allt. Men tänk om man kunde veta vad man ska ta upp och inte. Jag fick ju ont i hjärtat efter magsjukan, trodde det var tietzes syndrom som man kan få efter häftiga kräkningar och som är vanligt bland fibromyalgiker. Men sen försvann det samma vecka. Mikael tycker man ska gå till läkaren om man har ont i hjärtat. Jag tycker att man ska vänta och se om det går över, och det gör det ju. Hjärtklappning får man av felinställd levaxindos, och jag sätter en hundring på att min dos inte är rätt. Att tappa hår är också ett symptom på fel dos, dock fel åt andra hållet. Så om symptomen talar så har jag både för hög dos och för låg. Och nu har jag fina tottar överallt i håret och som står rakt upp. Vänligt i alla fall att jag får tillbaka håret jag tappade, även om det står rakt ut. Det är ingalunda mitt största problem.

Mitt största problem är vikten, och så fåfäng borde jag kanske inte vara. Fast inte är det bra för en trött kropp att bära omkring på flera flak mjölk.

Men oh well, idag är jag lite övertrött. Fnissar visserligen glatt åt allt, men är lite tröttsur också.

Men då har jag väl klagat nog för idag. Nog för nästa vecka också? Pyttsan, det kan ni glömma.

Men jag är medveten om att jag snart ska beskriva vår marsresa. Jag har dock problemet att jag har ca 80 foton jag vill ha med. Så jag måste lura ut hur jag ska kunna skippa masssssor av underbara foton! Det går knappt! Men snart är ni välkomna på en underbar tur till Schweiz. Vi ses!