Några drömyrken

Sara gjorde nåt test via fb som förutsåg att hon skulle bli terapeut. (Säger man bara så, eller måste man säga samtalsterapeut på svenska?) och jag ville gärna få samma resultat, inte nödvändigtvis för att jag har hängt upp hela min personlighet i Saras person, utan för att det är en yrkesframtid jag inbillar mig skulle vara trevlig. Mer specifikt skulle jag vilja arbeta med (gifta) par, pre-marital counseling är ett fenomen i alla fall i Staterna. Jag tror att det kan vara bra att ta pulsen på sitt förhållande innan man befäster det med ett bröllop. Att man inte får lov att bara vara romantisk och tänka på brudklänning och bröllopspresenter. Att det inte räcker att vara kär, varken för att gifta sig eller för att fortsätta vara gift. Nu har ju jag en massa åsikter på det här planet, och är till och med passionerat investerad i saken. Man kanske är en bättre terapeut om man kan hålla tyst och ställa kloka frågor.

Men sån tur då att jag inte blev terapeut i det där testet. Jag blev writer.

Vilket sammanträffande att mitt första och enda verk som också har blivit refuserat, finns på min döda dator. Men det var en liten barnbok som jag kan återskapa ur minnet, kanske till och med förbättra. Fast just nu finns det inte rum för sånt i mitt liv. Ohälsan äter upp det mesta av min tid, och bara såna här sömnmedelspåverkade, nattliga inlägg når publiceringsknappen. Så må det vara. Livet händer.

Men sen vill jag bli professor i engelsk litteratur också. Det är nog rimligast av allt just nu, lol. Jag kan knappt läsa serier...

Jag skulle kunna tänka mig att svara i telefon eller vad som helst om jag blev frisk!

Men en sak i taget. En dag i taget.

P.S. Råkade se ett danskt program på SVT inatt om barnuppfostran. Tyckte psykologen var så duktig! Klarsynt men också fantastisk på att framföra saker genom att stärka personen. Jag tänkte att psykologi är ett hantverk! Att det ligger stor yrkeskunskap i att ta folk, inte bara att se saker i folks liv som kan förbättras.