Mikael

Jag har börjat märka en tendens, och det är att när Mikael inte är hemma så tar jag kometen på utflykt. Jag vet inte om det är ångestdämpande på nåt vis. Igår skulle jag gått på konsert i kyrkan men mådde så dåligt att jag inte ens orkade klä på mig. Tur att jag har världens gosigaste morgonrock från Twilfit som jag fått av Mikael. Så trots att jag var så dålig igår, så köpte jag hönökaka på hemköp. Och stekte köttfärs och skar grönsaker till tacos när jag kom hem. Är jag inte klok eller?

Sen skulle jag lägga mig i soffan och tänkte duka undan Mikaels tallrik. Han frågade varför, jag sa för att jag älskar dig, och han frågade om jag inte kunde visa det genom att låta den stå kvar. Ibland är det irriterande att han har så rätt, men för det mesta är han ju klok och jag behöver lära mig att tänka om.

Det finns nån bok som handlar om kärlekens språk. Att man visar och känner kärlek på olika sätt. Jag tror det är genom ord, presenter, tid, ja, nåt sånt. Jag märker att jag har itutat i mig sen jag var barn att kärlek är att göra snälla saker. När vi frågade mamma och pappa vad de ville ha i julklapp sa de jämt nåt i stil med att vi skulle städa våra rum eller vara lydiga eller så. Jag ska nu inte skylla det här på mina föräldrar, men jag märker att sättet jag vill visa Mikael att jag älskar honom är att göra saker för honom. Jag köper inte grejer till honom, när jag säger att jag älskar honom så är det för att jag inte kan låta bli att säga det, inte för att han vill höra det. Tid är också viktigt, och samtal, men det är egentligen det enda vi har som är lite normalt, tid att samtala, eftersom jag aldrig orkar göra nånting.

Så jag behöver lära om. Jag behöver lära mig att Mikael uppskattar mer om jag mår bra än att jag dukar av hans tallrik. Det är jättesvårt för mig.

Kanske skulle börja i den andra änden och fundera ut -- eller rentav fråga! -- vilket som är Mikaels kärleksspråk. Dels hur han känner sig älskad, och dels, om det är annorlunda, hur han visar mig kärlek. Jag har kanske missat nåt.