Idag meddelade Goodreads mig att det var 500 dagar sen jag började läsa Dan Browns Inferno.
Det är nog ett nytt lågvattenmärke på alla fronter.
Men jag har lyckats läsa en bok i år. Den plånboksstora boken Ta't lugnt med cirka fem ord per sida, och sen en teckning. Den tog ett halvår.
Vi får se hur det blir med inferno.
6 kommentarer:
Inte värd att läsas! Dumpa den med gott samvete och känn dig nöjd med att inte ha slösat ditt liv på den. /E
Vad du är djärv! Att ge upp mitt i en bok har jag aldrig gjort förr. Men om det är nåt, så borde inferno bli den första!!
Ju längre jag lever, desto mindre tid ödslar jag på sådant som jag inte gillar. Det inbegriper böcker, filmer, bekanta och maträtter. Mer lakrits och mörk choklad, mindre tråkigheter.
Monnah, det var dagens klokord! Eller rentav månadens!
Håller med samtliga här. Dessutom är det bara bra för din intellektuella image att våga vägra Brown!
Jag trycker gilla på Monnah, fast det var väl djärvt. Tänk - får jag lov att inte äta fetaost och soltorkade tomater? Och oliver och olivolja? Jag har levt i Sverige i 69 år och föredrar helsvenskt och t o m norrländskt... Läs dillkött och stekt harr och långfil.
Men vad sägs om att lägga till tv-program på listan (finns snart inga sevärda kvar förutom Downton) och det mest förbjudna: släktingar?! Vi talade igår om hur tacksamma vi är för att våra barn har valt män/hustrur som vi verkligen tycker om. Men det finns ju andra släktingar - mostrar och fastrar, syskon och till och med föräldrar som det är en konst att balansera tillvaron med... De nära släktingarna kan man inte säga upp bekantskapen med, utan umgänget med dem får väl tillhöra det i tillvaron som utvecklar oss och lär oss tålamod och fördragsamhet och kanske till och med villkorslös kärlek.
modren
modren
Skicka en kommentar