Förklaringen

För att ha kognitiva svårigheter går mina tankar ibland väldigt fort. Så som Jane Austen säger, från courtship to marriage på en sekund. Eller vad hon nu säger. Och inte om marriage, utan om kroppen.

Märkte nämligen för nån vecka sen att det gjorde väldigt ont på ovansidan av vänsterfoten. Jag minns inte att jag slagit mig (det är det vanliga problemet) men det här begrep jag inte hur jag hade kunnat glömma. Så då blev jag rädd att det var en blodpropp (det var det jag åsyftas med Austen-referensen, att mina tankar går från ont till blodpropp lite för fort). Dagen efter syntes det hur blodet hade runnit under huden ner mot tårna. Okej, då var det nog ingen blodpropp. Hade ett närmast millimeterstort sår som jag antog hörde ihop, men fortfarande kunde jag inte räkna ut vad som orsakat det.

Men jag kan glädja er med att mysteriet är löst. Igår kväll skulle jag nämligen ta ut nåt ur frysen, och drämde i dörren på foten. Fem millimeter ifrån det andra såret blev ett nytt, och idag har blodet runnit ut över några femkronors storlek.

Inte särskilt intelligent av mig att skada mig själv. Men jag undrar om det är så att vi har en ny kyl/frys (det vet jag att vi har, det blir lite konstigt nu ju), och att den gamla dörren slutade lite ovanför foten, så den brukade gå fri?

Jag har i alla fall löst gåtan. Återstår hur jag ska lära mig att akta mig för dörren. (Kanske eller kanske inte som Ronja aktar sig för älven.)

Har det svaret också ju. Mindfulness. Om jag tänker på vad jag gör hela tiden kanske jag hinner klämma in tanken att jag ska akta mig för dörren.