Man kan ju nära en orm, eller kommunist, vid sin barm.
Men kan också ha en djävul i magen. Plötsligt fick jag sådär vansinnesont som när endometriosen spökade som mest, jag vaggade, stönade, kved och grät. Fattar inte vad det är, och det kändes inte på samma ställe som vanligt heller, jag har alltid mest ont på vänster sida. Det här var på det stället de öppnar magen vid kejsarsnitt. Jag hade så ont, några minuter efter att Mikael åkte hemifrån och kommer hem 00.30, så jag trodde på fullt allvar att jag skulle behöva be pappa skjutsa mig till akuten.
Jag tog fram min näst sista voltaren, spydde nästan, såg precis ut som en kvinna som ska föda barn. Framåtböjd, handen på magen, skrik och stön, måste röra mig hela tiden.
Men så försvann det lika fort som det hade kommit. Jag har ens svårt att tro att voltarenet hade börjat verka. Nu är jag bara darrig och helt slut, både av smärta och av att ha stått/gått och vaggat.
Jag har ju behövt gå till gyn länge, lika länge som jag behövt klippa mig. Jag behöver mera tid som går att använda!
Men jag är förfäääärligt lättad att smärtan försvann. Så glad att jag ska sjunga en trudelutt.
2 kommentarer:
Vad märkligt! Och otrevligt! Har du sett Alien?
Nej, jag vågar inte se sånt. Men jag har sett scenen du talar om, och har den i huvudet nu. Och det är väl mitt eget fel, när jag väljer den rubriken :)
Skicka en kommentar