Sötast?

Min man är sötast, eller kanske inte precis söööötast, men ni fattar. Ibland får jag ta mig samman så jag inte tar kort på honom när han sover. Och är söt. Senast jag hade utsikt över honom hade han somnat med pennan i ena handen och sudokutidningen i andra. Jag tycker det är bedåriskt gulligt, en vuxen mans nalle liksom.

Men det blev riktigt påtagligt gulligt för kanske tre år sen när jag passade N, som är en kopia av sin mor som i sin tur är en kopia av sin far, dvs Min bedårande make. N var bebis och de förklarade några grejer om honom, till exempel att han gillar att ha en filt rullad som en banan över sitt huvud. Det var så specifikt och jag blev återigen amazed över hur föräldrar känner och älskar sina barn. Och lär sig att de gillar banantäcken över huvudet.

Min söte man, som N brås på, hur mycket sätter ni på att han ofta i sömnen drar upp täcket och lägger det över huvudet som en banan.

Jag blir tokig av kärlek.

Tänk att en sån random gen hänger med två generationer bort! Å, tänk att få ha små banansovare!

PS. Jag har hört från några som är gifta med min far och mina bröder att klarinmän slåss i sängen. Typ dänger en arm i ansiktet eller så. (I sömnen givetvis, jag vill verkligen inte antyda nåt annat.) Jag trodde män var sådana.

Men Mikael är en gentleman även när han sover. Inte en enda smocka. Jag har det så bra!