Hundar, barn och äkta män

Mikael har i nåt sammanhang hört -- och citerar gärna -- att man uppfostrar hundar, barn och äkta män på samma vis; med consistency.

Jag förstår att nedanstående är ett skämt, men på samma gång tycker jag att det är djupt tragiskt att ljuga för ett barn. Jag har ju hakat upp mig på att min mamma sa att det är förbjudet enligt lag att cykla med träskor. Hedvig (hon med Sten-Åke Cederhök var det väl på taket och som gjorde inspirerande cykelkonster) hade kanske träskor, det är så jag minns det i a f. Jag var ändå i nio-årsåldern och det var ju inte så att min världsbild rasade p g a den lögnen (men ni hör att jag fortfarande är fast i denna oförrätt; förlåt mamma, jag tror säkert du var desperat.) Men att ha så poor parenting skills att man får ljuga för ett blöjbarn?! Jag vet att jag å ena sidan är lyckligt ovetande om föräldraskapets utmaningar, men kan det verkligen krävas lögner? Jag kan inte tro det. Barn har inte rätt att vara uppe sent fast föräldrarna är det, vad är det för fel på att lära barn det?

Ibland kan nog både anskaffning av hundar, barn och äkta män vara förhastad. Håll i plånböckerna, preventivmedlen och förlovningsringarna. Fast inte i den ordningen heller.