Mat och lek

Mikael hade lagat underbar kyckling idag, jag åt en sked av den gräddiga svärtvinbärssåsen som efterrätt bara för att det var så gott. Och idag har jag varit hungrig, det känns i alla fall bra.

Sen spelade vi sångduell på xboxen. Glömt vad det heter, men ibland kom jag ihåg att skaka micken och fick miljonpoäng. På de låtar ingen av oss nånsin hört, till exempel en gitarrig låt om Delilah, så vann jag bara med nöd och näppe, om vi bägge kunde låten vann jag dubbelt eller tiofalt. Jag hade jättekul och blev alldeles uppjagad. Jag har lite för stark tävlingsådra. Och är inte van vid att det hettar till i blodådrorna. Svårt för mig att bibehålla mitt lugn.

Sen fick vi Icas buffetidning idag och på baksidan gjorde Ving reklam för 1200:- rabatt till Sicilien och jag började såklart fantisera. Jag vill så gärna få lite bättre dygnsrytm så att jag kunde åka nånstans. Inte jättekul att vakna till middagen och sen sitta ensam på ett hotell hela natten. Ensam om att vara vaken i alla fall. För nej, jag är inte i form för att tillbringa nätterna med techomusik och fulla tonåringar.

I gårdagens Mitt i Haninge stod det om hur dyra stockholmarnas benbrott under sportlovsveckan i Åre är för kommunen. Minns tillbaka till den gången jag fick min skida i bakhuvudet och fick åka skoter nerför Sälenfjället för att sy. Jag saknar att vara normal. Jag är inte olycklig med mitt liv, men saknaden finns där. Så många gånger har jag sagt till mig själv att släppa ut sorgen så går den över. Men det går kanske aldrig över? Man kanske lever med sorgen som kamrat resten av livet?

På samma gång som jag, åtminstone nuförtiden, känner dåligt samvete för att jag pratar om sorg. Min man lever ju fortfarande.

Fast det är ju ingen tävling. Just det är rätt svårt för mig att komma ihåg. Dessa gener, denna fostran. Vilken tur ändå att jag blev så bra på alla andra sätt ;)