Dagens ord

Det enda värre än folk som inte kan sluta prata om sina barn (men berätta gärna om era barn, dem har jag ingalunda fått nog av), måste väl vara folk som inte kan sluta prata om ANDRAS barn!

Så därför ska jag berätta en rolig sak, eller så är den rolig för att jag är faster till barnet ifråga, mycket troligt förresten.

Beth (min amerikanska svägerska) hade sin syster Jennifer på besök med sin dotter Tilly. Hon dyrkar marken som de äldre kusinerna Mia och Bella går på. Mia hade åkt med Jenny och Tilly i deras bil när de skulle på nån utflykt med alla ungarna. Jenny hittade på en lek: Säg nånting som börjar på F.

Tilly: Frog!
Jenny: Family!
Mia: Fennel!

Till saken hör dels att Beths största intresse är matlagning, halvitaliensk som hon är kan hon laga mat i två timmar, hjälp.

När jag läste detta var jag relativt nyvaken och kunde på en väldigt lång stund inte komma på vad fennel heter på svenska. Men när jag berättade historien för Mikael medan fläskfilén stod i ugnen och grönpepparsåsen stod på spisen, då kom jag på det direkt, fänkål. Men jag tror inte jag vet riktigt vad det är. En grönsak? Borde googla. Men nu när jag har större ordförråd än en femåring är jag inte så intresserad.

Apropå engelska och ålder. Mikael och jag fastnade vid middagsbordet med Spotify. Vilken underbar, salig blandning av låtar! Att kalla hans musiksmak eclectic är bara förnamnet. Vi lyssnade på the Boxer av s&g. Mikael kunde sjunga med i hela den berättande texten. Jag kände igen nån fras här och var, och så la la laj såklart. Vet inte när den kom ut, men på 70-talets början föddes jag.

Sen var det den där I'd rather be a hammer than a snail, som jag förstod den. Snail fanns i mitt ordförråd men inte nail, men hammer. Man ser verkligen i vilken ordning jag läst mig orden.

Och trots att Tarzan och Banarne sjunger på mitt modersmål, så hittade jag flera missuppfattningar, när de sjunger stockholmsslang som en liten göteborgsflicka inte förstår. Och polarn banarne, polarn banarne, polarn banarneeee, den förstod jag som coola banarne, för inte visste jag vad en polare var. Vi hittade fler ord som var stockholmska som jag inte begrep. Laja och sånt. Som vuxen fattar jag det, men inte som liten Mölndalsbo.

Det var också rätt stor skillnad på vilket årtiondes musik vi var mest hemma i.

Men jag sjöng både yesterday. Bridge over troubled water och lyssnade på fina klassiker som Händel, Hayden, Britten och Purcell, ja t o m svansjön och Solveig sang. Jag som är tävlingsmänniska tävlade med mig själv om att komma på vad det var för låt. Det var några skälvande sekunder varje gång. Och jag tyckte allting var drottningholmsmusiken. Till och med wasser musik, som jag själv spelat.

Det var en underbart rolig kväll vi fick tillsammans. Mycket bättre än Mello. Våga vägra Mello!! Jag orkade inte sitta upp så länge, men jag tänkte att nån gång måste jag visa i handling att jag sätter mitt förhållande med min man främst. Och jag är inte sjövild, hänger bara på en köksstol och skrålar vackert ikapp på Yesterday.

Jag är helt borta och minns inte alls vad detta inlägg skulle handla om. Jag börjar läsa från början så kanske jag får nåt hum om saken. Eller så slutar jag bara här, mitt i den nervkittlande upplö......