OS?

Jag såg nåt i nån tidning igår om en trasig skida, och idag tittade jag med ett halvt öga på sprint. Och jag har SÅN tur att jag plötsligt får se en smal man som åker helt ensam, och ena skidspetsen, eller tre decimeter av framskidan, flärpar lite skumt. Sen fattar jag att det är han med den brutna skidan! Han kommer upp för en backe, eller stakar sig vigt fram med stor ansträngning kan jag tänka, och jag blir glad att han får en paus i nerförsbacken. Jag är ganska bra på att sympatisera när nån sliter fysiskt. Men så händer nåt och han ramlar och träbitarna flyger och nån svart remsa som jag gissar ska sitta under eller på sidan av skidan, far runt som krullat presentsnöre. Då springer nån fram med en ny skida till honom. Tyvärr har jag inget ljud på teven och kommer inte att tänka på att sätta på det heller, men de klipper in publikbilder och jag hoppas så att de kompar honom med triumferande hejarop när han går i mål. Jag trodde man bröt om man bröt av skidan (höhö). Tycker det är så coolt att han inte gav sig fast han rimligtvis skulle komma sist i hela tävlingen. Och dessutom är det så underbart att jag, som ännu inte har tittat mer än totalt fem minuter på OS, fick se just detta megainspirerande ögonblick. Sport kanske inte är så tokigt ändå.

(Men de där vita genomskinliga dräkterna är inte okej. Den designern får underkänt.)