Jag kom på en teori för några år sen. Den förklarar när en kropp blir läskig.
Du har naglar på fingrarna och hår på huvudet. Med dem är du dessutom normalt sett snygg. Utan hår och naglar ser man lätt lite farlig ut. Om man saknar nåt på kroppen så kan folk bli rädda eller obehagliga till mods.
Men de där naglarna och håret. Jag hade nån klasskamrat i mellanstadiet som alltid satt och sög på en hårtofs när hon satt böjd över en skolbänk. Jag upplevde aldrig att jag hemskt gärna ville slicka på mitt eget hår. Naglarna däremot, dem målar och filar vi, och de är ett uttryck för skönhet. Och du kan slicka på fingret och om nageln kommer in i munnen är det inte precis nån katastrof.
Men tänk nu att du har varit hos frissan och klippt håret. Hon tar bort håret från marken så att man inte ens ska behöva ställa sig i det. Man skulle ju aldrig nånsin ta en avklippt fläta från golvet och börja suga på den!
För att inte tala om naglar. När de är bortklippta är de ruskigt läskiga och ohygieniska och tanken på att stoppa några i munnen ger mig närapå kväljningar.
Så min teori handlar om saker som sitter på kroppen. När de sitter kvar räknas de som kroppen, och är nåt bra. När man har huggit av en arm eller en nagel så är de inte längre en del av kroppen och blir istället läskiga. Om man tappar en äkta tand i en olycka ska man lägga den i kindhålan. Jag vet inte om jag skulle klara det. Ännu värre, om man miste ett finger, så ska man också stoppa det i munnen. Slamsor och blod och allt. Jag har jättesvårt med det här. Tyvärr innebär ju detta att en kropp som inte har det den ska är lite läskig. Att sakna ena framtanden är väl närmast synonymt med häxa. Visst är en människa utan ben lite... man blir ställd och får tänka sig för för att uppföra sig normalt.
Men jag har kommit på en aspekt till av detta. Inte bara saknade kroppsdelar är läskiga, även extra delar som sitter på vår kropp är läbbiga. Nån hollywoodkändis har sex tår. Det gillar jag inte. Två huvuden skulle man bli helt neurotisk av om nån hade. Men även sånt som inte hör till kroppen men som nu sitter fast i kroppen är i bästa fall freakish. För många ringar i öron, näsa, läppar, ögonbryn, ja, vi stoppar där. Eller på Akuten-program på TV där nån kommer in med en gaffel i ögat eller en staketbräda i magen. Det är jättejätteläskigt!
Nu till slutledningen.
Alla mina stygn tål jag inte att se. Sår är ok, men stygn, nej inte gärna. På galloperationen använde de försvinnande stygn så där behöll jag bara tejpen på tills det såg ut som vanliga sår. Men nu vill jag inte ta bort klisterlappar så jag ser de där tjocka, svarta stygnen som sitter rätt igenom min hud och drar. Nej, fy, saker som inte ska vara här är obehagliga när de är där.
Kan ha varit därför jag inte kunde ge mig de där sprutorna. Sprutor har inget naturligt boställe i min kropp.
Men gott om ställen att låta halvfärdiga funderingar blomma ut på morgonkvisten, det har jag alldeles bestämt.
3 kommentarer:
Jag tror att man rekommenderas att i första hand stoppa avkapade fingrar i en påse med is. Synd om dem som inte har ME som ofta är ute på vift och kanske inte har is med sig. Vi som i regel befinner oss på bekvämt avstånd från islådan har en stor fördel där och slipper suga på slamsor.
Men vänta nu. Varför förknippar du det som ramlar av kroppen till din mun? Klart att mycket blir läbbigt då. Ska erkänna att jag nog tycker att det är just det som skulle göra saker läskiga för mig, om jag måste stoppa dem i munnen, oavsett om tånaglarna, hårstråna och benproteserna fortfarande sitter kvar på kroppen eller inte.
Sen är det klart att man som nyfiken läsare undrar: tycker du verkligen alla som saknar eller har extra extremiteter är läskiga? Hur är det med dem som saknar organ på insidan? En blindtarm, en livmoder, en njure?
Och hur rangordnas människans läskighet när det gäller trasiga kroppsdelar och organ? Är lama ben mindre läskiga än ett obefintligt par? Och var på läskighetsskalan hamnar sjukdomar. Är människan utan arm läskigare än den vars immunsystem är så överaktivt att man inte klarar att ivarata sin hygien mer än hjälpligt? Hjälp en stackars krake förstå.
Ursäkta dröjsamt svar.
Jag förknippar avbrutna kroppsdelar med biologin i skolan, där vi fick lära oss att stoppa in en avbruten tand eller ett finger i munnen. Måhända är is klokare, men jag är så gammal att det var munhålan som gällde.
Dessutom är det lurigt hur det inte är äckligt att slicka bort grädde från pekfingret, men om pekfingret inte sitter fast på nåns hand vill jag inte slicka grädde eller ens guld från det.
Och det där med skadade kroppar var nog ett missförstånd. Kroppen i sig blir inte läskig för att nåt tas bort. Med brasklapp för att ett avkapat ben nog ser rätt gruvligt ut, varken operationer eller olyckor är ju prydliga historier.
Så det är inte så att min kusin utan fot eller min kusin utan bröst är mindre värda kusiner. Det var fel slutsats av min utläggning.
Hoppas ingen nu tror att jag är värsta kroppsdiskrimineraren. Om odugliga kroppar är tecken på nåt dåligt så hamnar min i skräphögen direkt ju. Om det gör jag mig inga illusioner.
Skicka en kommentar