Ord

Ord är på samma gång allt och ingenting. Det är inte orden som är saker, men de är ofta enda medlet att meddela sig med omvärlden.

Man kan sätta ihop ett ord med ett annat, och precis som i matte med siffror, som vi humanister kallar det, så blir det två ord. Men, som väl bebisar lär sig på nåt vis, så kan man säga väldigt mycket mer med två ord än ett.

Kronisk migrän
Saknar Rob
Febriga kinder
Snygg rumpa (och nej, jag menar inte min)
Ny telefon
Tolv stygn, fula ärr
(Överkursen säger att verb gör fraserna mer levande än substantiv, men kan också kräva mer av skribenten i form av fantasi och rent allmänt sån där tankeförmåga som det är lite för ont om här hemmavid.)

Sen får man väl inte yttra några hot mot tjänsteman, men försäkringskassans medarbetare är inte alla genier. Även om jag otroligt nog aldrig har haft personliga problem med dem. Och så dör folk. Jag brukar vara så glömsk att jag inte har ansikte och livshistoria på många i ME-forumen, men andra dödsfallet i gruppen på ett par månader hits a little too close to home på fler än ett sätt. Min man hjälpte mig att lipa lite ikväll. Har haft migrän för mycket på sistone så jag är inte helt nöjd med gråten, men jag hulkade åtminstone inte, det blir nästan explosion i huvudet av det. Jag kan vara den enda kvinnan i en rätt stor grupp som bara låter bli att gråta, kan vara och har varit alltså, ungefär som att mamma inte nyser. Vissa inkompatibla kroppsfunktioner har man eliminerat, ingen sörjer den utvecklingen, förutom när folk tappar sin medmänsklighet.

Köpte kycklingsallad till mig och tonfisksallad till Mikael på väg hem från VC. Stygnen kändes visst lite att rota i, men det var bara några sekunders mycket milt obehag. Tänker inte förvänta mig nån värre reaktion om två veckor när analysresultaten kommer. Nån i forumet hade precis opererat bort en tumör. Jag får inga såna vibbar från min egen kropp. Vi säger att det funkar så.

Ska jag avsluta som jag började, på två ords-temat?

Försiktigt optimistisk.

Stora kramar!