Morgonens mysterium

Imorse vaknade jag runt tio och blev kissnödig så jag gick upp. På diskbänken står ett tomt Ben & Jerry's-paket med en sked i. Både Mikael och jag äter lchf. Jag har varit ensam uppe medan han sov, och han hade varit ensam uppe medan jag sov. Jag trodde inte att det var han som hade ätit den, han är inte så galen i glass att han skulle pajja dieten för ett halvt paket tinad och omfryst glass. Jo, glassen är minst två månader gammal, så det visste jag. Men om det var jag som ätit upp glassen, varför kommer jag inte ihåg det?

Tittade på lappen med mina sovtider. Ser att jag har tagit stilnoct i runda slängar två timmar innan jag lade mig. Och jag vet ju att man kan göra knäppa saker om man är uppe med stilnoct i kroppen. Jag har ju själv stått å spikat och sen blivit mer än förvånad nästa dag.

Så jag har ätit glass under påverkan av sömnpiller. Jag har inte heller minsta minne av diskussionen i mitt huvud som föregick beslutet att frångå dieten.

I fredags åt jag mjöl, igår glass, och idag tog jag med berått mod en portion födelsedagstårta. Eller två, för att den första biten var för liten. Plus att jag lade några majskorn i min sallad. Hjälp.

Jag vet, jag har noll självkontroll. Nu drömmer jag om mackor igen, fast jag var så stursk och tyckte att det där mjölet smakade konstigt.

Det är lättare att fortsätta än att börja om. Rida på vågen kräver mindre energi än att hitta motivation och beslutsamhet igen. Just det, jag åt potatis och rotfrukter i ugn i tisdags som en bekant kom med. Undrar om det redan var då jag föll?

Och nu har jag så svårt att övertala mig själv att börja om med en gång. Vill gärna vänta till imorgon, eller helst den 31:e.

Men nej, nu ska jag ta mig något lovligt och sen pillra mig. Och gå direkt i säng! Vem vet om jag börjar koka pasta annars!