I den där gruppen på Facebook med tokiga icke-stylade bilder av verkliga liv var det idag två små pojkar som hade hällt ut två paket flingor på bordet och som den äldre satt och petade i med ett plastsvärd. Jag fattar att jag inte får sno bilden och sätta in den här, därav den något målande beskrivningen.
Min kompis S kommenterade och sa bland annat att sortering är så bra för den kognitiva förmågan.
Rewind cirka 38 år. Jag sitter på golvet och sorterar turistbroschurer i bokstavsordning efter resmål, och efter väder på bilden plus i många andra konstellationer som jag inte längre minns. Älskade att sortera de där broschyrerna.
Idag: vill man reta mig så hänger man ett rött plagg bland de svarta, eller ve och fasa, stoppar in ett par mörkblå strumpor i den svarta raden. Nej, nu började tankarna springa iväg med mig, tänk om nån parade ihop en marinblå strumpa med en svart!!
Och vad har alltid varit min favoritstaden i hemmet? Tvätta. För att tvätten ser så vacker ut när man har sorterat den efter färg i olika högar.
Men här måste vi ju ha förklaringen, "sortering är bra för den kognitiva förmågan".
Det måste vara därför jag är så väldigt smart, ju. Tacka resebyrån för det, och min släng av OCD.
3 kommentarer:
I'm so OCD I have to call it CDO.
Haha Ellen!
Har man inga resebroschyrer kan man ägna sig åt att sortera flickböckerna efter författare, sedan storlek sedan färg. Det tar en halv natt med en ficklampa om man 1.läser många flickböcker 2.egentligen inte ska vara vaken och måste lyssna vaksamt efter föräldrarnas steg.
Fast jag ska erkänna att få barn fick entropin i hemmet att utvecklas exponentiellt och jag kapitulerade. Numera sorterar jag endast i kategorierna rent och smutsigt avseende hemmets alla inventarier. En bra dag förändras fördelningen till viktad majoritet för det rena laget och sen får det vara bra med det.
Här sorteras inte strumpor efter färg, vi tar bara på oss dem och tycker att vi är lite knasiga.
Skicka en kommentar