Dagen till ära gjorde jag Mikaels favoriträtt köttfärspaj. Det blev väldigt lyckat. Lite mesig smak kanske, fast när jag stod och öste på kryddor trodde jag som vanligt att jag hade kryddat så mycket att man inte skulle kunna äta maten. Och ja, vi åt mjöl. Det smakade riktigt konstigt, eller i alla fall väldigt ovant. Jag har kanske kommit över nån sorts tröskel nu, efter 24 strikta dagar.
Och jag fick ont i magen, förmodligen inbillning, men jag kör på det eftersom det passar mig. Och nu när jag åt lite rester till kvällsmat så blev jag sådär proppmätt som jag knappt har blivit sen jag började med lchf. Det sägs ju att man blir mätt av fett, men trots att jag inte snålar med det känner jag mig normalt inte så mätt som jag gjorde idag. Men trots att det var gott vet jag inte om det var värt det. Jag räknar inte med att ha gått ner en massa på måndag. Det var det faktiskt inte värt. Men det är fortfarande frestande med allt som känns enkelt, som macka. Fast rent smakmässigt var det inte just pajdegen som var dagens höjdpunkt, utan köttfärsen. Making a mental note.
Dessutom har jag fått en finne. Jag skyller även den på vetemjölet. Allt för att övertyga mig själv om att jag är nöjd med ett kolhydratfattigt liv. Jag är ganska med på det.
2 kommentarer:
Jag tycker också det är svårt att bli mätt utan men har bestämt mig för att det är en vanesak. Ungefär som de i äldre generationer som prompt skulle ha potatis till allt - även pasta- för att bli mätta. Och fett för att bli mätt... man kan ju inte äta vispad grädde till alla måltider... Undrar hur lång tid omkalibreringen tar?
Kloka insikter. Jag vet dock hur lång omkalibreringen är -- FÖR LÅNG!
Skicka en kommentar