Kvällens Skavlan var ovanligt intressant. Först Åsa Waldau, Kristi brud. Hennes syster var gift med Helge Fossmo. Såg Leif GW igår när han kommenterade fallet som nu är tio år gammalt. Sen kom en dansk intressant skådis, den manliga polisen i Brottet, bars pappa begick självmord när han var åtta och mamman när han var 15. Sen Malcolm Gladwell med anledning av sin senaste bok David och Goliat, om underdogs. På detta kommer en två meter hög David Hasselhoff, mycket entusiastisk och amerikansk. Innan Skavlan blev stor i Sverige hade han ett liknande program i Norge som jag ofta tittade på. Där fick han gästerna att prata med varandra och det var så intressant. Det hade jag gillat med dagens fyra väldigt olika perspektiv.
Hoff sa i a f att han ska göra talkshow i Sverige. Filip å Frederik har tydligen städslat honom och hans take om things ska visst vara So why are you famouss? Han gav Åsa Waldau nån komplimang, som hon log av, sen en till å en till så hon istället tappade intresset/blev misstänksam mot det tomma bemötandet (medan Hoff inte varken märkte nåt eller fattade vad han gjort, typisk svensk kulturkrock) och sen frågar han Kristi brud varför hon är berömd. Hjälp, sicket tv-ögonblick...
Tidigare på kvällen såg vi på Americas Funniest Home Videos, och programledaren avslutade som vanligt: "Upload to is. Get rich. Get famous. Goodnight everybody."
Tydligen är det var mans dröm att bli berömd.
Om du ligger på din dödsbädd, gammal och mätt på att leva, vad skulle du då ha varit berömd för, förutsatt att alla vill bli berömda (hrmf)?
Jag tänker i banorna författare, sångerska, nåt sånt. Ja, jag anser inte att jag bara är olyckligt oupptäckt, men ni fattar. Sen tänkte jag att det nog gav större tillfredsställelse med livet att ha ägnat det åt andra, som Moder Teresa. Men klarar man att se så mycket elände utan att bli modbruten? Jag vet inte.
Hur som helst så vill jag inte gärna bli berömd. Hemligt rik däremot skulle jag kunna tåla. (Får dock inte det att gå ihop med Moder Teresa, så jag är nog inte så god som jag önskar. Än.)
2 kommentarer:
Jag vill inte vara berömd om det innebär att behöva sitta i tv-soffor och prata med Hoff och grabbarna. (Skulle nog tycka om att träffa både Kristi brud och Hoff i ett annat sammanhang, men inte där de och jag är pressade att leverera underhållning) Däremot skulle jag tycka att det skulle vara toppen att vara en doldis som är väldigt bra på nåt, sådär så man får bekräftelse men slipper offentligheten. Tänk vad kul om nån ville bränna en av mina böcker för att jag är världens sämsta författare som han Knausgård, eller om Nordiska Rådet ville nominera mig av motsatt anledning! Men låt mig slippa vara med på På Spåret, vara sommarpratare eller inviga köpcentrum!
Tyvärr är jag inte tillräckligt briljant på någonting för att bli känd för just briljans, och att bli känd som medioker skulle ju inte vara så smickrande, så därför tror jag att jag nöjer mig med att vara glad amatör även fortsättningsvis, för att återknyta till tidigare inlägg. Och om nån frågar så säger jag som Greta Garbo:- Aj vant to bi alöun!
Nej, berömd hoppar jag gärna över. Mina fem minuter i strålkastarljuset fick jag då en tjej som kollade mitt pass i Skavsta sa "Men är det inte du som är Monnah?" och det var ju lite roligt. Att inte kunna gå och handla på ICA eller gå ifred på stan skulle inte vara min melodi. Fast skulle jag nu tvingas välja något att vara känd för skulle det vara min otroliga godhet. :)
Skicka en kommentar