Kärleken tänkte jag mig så

Idag skrev Nancy B om citat och upphovsrätt på Facebook och jag börjar med att inte komma ihåg vem jag travesterar.

Min man har ju, som jag helt ovetenskapligt påstår: precis som de flesta män, en talang för att somna och sova. Men ibland kan han inte somna om på länge, hör jag, för jag går oftast inte och lägger mig förrän jag tagit sömnpiller. Ikväll kom jag hit ovanligt sent.

Säg att han har legat vaken i två timmar. Säg att jag kom och lade mig, vi pratade lite, att han vände sig om och somnade.

Kärleken tänkte jag mig så.

Att min närvaro talar till honom, talar frid, harmoni, lugn, kärlek, så hans värld blir god igen och han kan somna som ett barn. Jag önskar verkligen att det var så det var, att jag spelar sån stor roll för honom, att jag kan påverka hans liv till det bättre. Det finns inget jag hellre vill. Han. epilerade. mina. ben. inför hudläkarbesöket. Vem gör sånt för sin fru? En manlig, hårig ängel. Som frågar mig vad jag vill äta när suget sätter in och åker och köper det.

Det blir inte många slantar genererade på det viset, när jag känner det som att han tillbringar sin tid med att göra mig lycklig, att få mig att må bra, vara mätt och belåten, åka dit jag behöver och vill. Han begriper att jag inte orkar och har allteftersom tagit mer ansvar för disk, mat, och tvätt, förutom städning som han alltid skött. Han är nästan min vårdare och jag är förundrad över det. Hans vardagliga kärleksbevisningar som att maten är i ugnen när jag går upp. Och idag när jag inte kunde tänka efter att ha varit ute, så lägger han upp revbenen på en tallrik och berättade hur länge de skulle värmas. Talar för mig hos doktorn när Mikael förstår att jag menar nån följd som jag inte kommer på att säga, då förtydligar han eller pockar försiktigt på mig så jag själv kan ge hela bilden. Jag blir överväldigad av allt han gör för mig. Bär min handväska på sjukhuset.

Han älskar mig så, och visar det många gånger varje dag.

Jag hoppas verkligen att han somnar när jag har lagt mig för att då får han ro, eller vad som fattas honom.

Ironiskt, faktiskt om min blotta närvaro kan få en två-timmars bout with insomnia to end.

Det är kanske inte så det är. Men jag väljer att tro på min variant. Och så kan man visst göra, det är inte hemskt viktigt att allt är färdigutrett för jag mår gott av att tänka att det kanske är så.

Och det räcker för mig.