Jag brukar ju ha känsloförnimmelser som inte finns, känner lukter, hör ljud, känner saker på huden. Är så pass van vid det att när det känns som om nåt kryper på huden tittar jag bara lugnt efter och det är inget.
Men så nyss kände jag (på samma sätt som alltid) nåt på min arm, jag tittar ner och DET ÄR EN STOR SPINDEL! I storleken som en pappa långben, men en spindel. Inte jättefet, för då hade jag dött. Jag klappade till den eller föste bort den, jag vet inte vilket, men den ligger i alla fall inte på golvet nedanför mig och jag har inget bös på handen. Men jag var tvungen att dra upp fötterna i soffan för jag vågade inte ha dem på golvet. Och nu vågar jag knappt gå härifrån, jag vet ju inte var den är.
Den här sommaren har varit befriande fattig på djur, men en stor spindel på armen är faktiskt inte underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar