Det är synd om människorna

Strindberg må man säga vad man vill om, han är död och var rätt dragen på det Gröna Guldet, men han har rätt i att det är synd om människorna.

Eller var det Ibsen?

Pinsamt att man ska behöva kolla en sån sak.

Folk har det tufft. Folk svälter, folk bor i länder där det är 40 grader halva året, folk lever i krig, folks barn dör, folks män dör, folks föräldrar dör, folk får cancer, folk får osexiga sjukdomar som ME som många inte ens tror på eller bryr sig om, folk svimmar av smärta, folk önskar livet av sig, inte för att de vill dö utan för att de inte orkar leva. Andra tar livet av sig. Jag kan inte föreställa mig vilken smärta som ligger bakom. Jag har ganska många gånger faktiskt önskat mig död. Men när det verkligen kommer till kritan, när syrrans man dog, när jag tror att Mikael har fått lågt socker och kört ihjäl sig (fast det tror jag inte längre, dels har han aldrig lågt socker när han kör, dels har jag lärt mig hans tideräkning som är lite långsammare än vår), när man hör om en borttagning av misstänkt fläck och det var början till malignt melanom, när jag spelade piano på Mias mage så hon tjöt och plötsligt blev rädd, tål hennes aorta detta eller spricker den nu? När den verkliga döden flåsar en i nacken vill jag inte längre dö. Jag vill inte att Mikael ska behöva sakna mig, eller min familj. Jag själv skulle nog få det väldigt spännande och kanske skulle jag kunna öka min aktivitetsnivå med 1800% om jag slapp min ME-kropp, men de andra. Dels skulle jag sakna dem och dels är det inte rätt att Mikael ska bli av med sin enda fru som glädjer honom så, bara för att jag är less på att leva såhär. Det är jag ju inte för tillfället, men i princip hela förra året var jag det. Så himla kul var jag kanske inte att leva med då! Som väl är har det vänt med LDN. Jag har det inte så motigt själv att jag inte förmår tycka synd om någon annan. Det är ju bra, men jobbigt på ett helt annat vis. Man är ju handlingsförlamad i princip, skriva nåt litet fjantigt meddelande på facebook om att de borde ta det lugnare eller att de har ett stort och vackert hjärga eller säga att man saknar dem eller tacka för att de frammanar skratt när man tänker sig gardintofsar på kometstyret. Vad duger det till, jämfört med vad man vill! Blaja.

Tänk om jag vann 100 miljoner. Då skulle jag bygga (köpa kanske är smartare, och bygga om) ett vilohem för ME-patienter. Dels för dem med familj som de egentligen inte orkar med, så de kunde komma och få bli omhändertagna och fylla på batterierna ibland. Men också för dem som är ensamstående och inte kan gå och handla själva osv. I mitt hus skulle det finnas ett biorum (med stolar man kan luta bakåt och där djudet kom ens högtalare, tyst eller lagom vilket som behagas). Sen ska det finnas läkare, sjuksköterskor, naprapater, arbetsterapeuter, psykologer, apotekare, frifräsarmedicinare, dietister (som vågar tro på lchf, paleo och underliga allergier) knutna till boendet. Denna personal skulle förstå ME och inte t ex föreslå att pacingen skulle genomföras genom att öka aktivitetsnivån och minska vilandet, som jag läste att nån fått rådet av sin psykolog.  Som då inte förstod ö h t vad pacing vid ME är.

Det skulle finnas enkelrum och tvåbäddsrum, så de som ville ha sällskap kunde få det. Det skulle finnas en pool med 35-gradigt vatten som man kunde flyta omkring i, simma lite om man måste. En bubbelpool, en naprapat som tryckte bort onda ställen. En kock som lagar god mat enligt vad som passar ens dietplan och allergier. En sån där kraniosakralterapeut. Utsikt, där man kan sitta i en skön liggfåtölj med te och tidning och andas sensommarluft. Sa jag utsikt? En sjö, träd, himmel, horisont. Inga billjud, inga barnskrik, inga moppeligister. Ett gemensamt postkonto så en personal kunde hämta alla paket från CDon, eBay och Amazon. Kanske leverans av matvaror, det behöver inte vara gemensamt. Men att grönsaker och mejeri och kött och bröd eller vad man nu lever av bara kommer hem. Beställa på nätet.

I have a dream!

Det kommer jag i alla fall ihåg att det var Martin Luther som sa. Skojar bara! --King!