Det har hänt nåt. För första gången som jag kan minnas känner jag höstpanik. Har njutit av frukostar i baden-baden och bara ben och kjol och posthämtning utan skor. Det har lugnat mig, när sommaren annars brukar stressa mig. Man ska vara så brun, smal, bada massor, grilla, vara bortrest. Men jag har ju sen flera år förlikat mig med mitt mjölkvita öde och stressar mig inte för det. Jag hade väl gärna badat en gång i sommar, om vi hade stannat en extra dag i Mjölby till exempel. Men annars har jag tagit de chanser jag fått, gjort det jag orkat, struntat i resten så gott jag kan. Så det är lite vemodigt nu när man får börja sova med stängt fönster, äta inne och nästan ta på sig sockar (fast det vägrar jag in i det sista med undantag för mina beigea nätstrumpor som får bleka ben att bli coola ben). Snart blir det väl dessutom dags för vintertäcke, jag har glömt när vi brukar vilja byta. Visserligen blommar rosbuskarma på framsidan fortfarande gudomligt, men just idag har det hänt nåt avgörande.
Det luktade inte sommar ute längre. Jag vet inte vad det ska kallas, för höst var det inte. Men det finns kanske fler hack på årstidernas lukter än på årstidernas titlar. Om det nu är sensommar eller förhöst. Men det luktade i alla fall annorlunda.
Förresten hittade fågelletarvalpen Molly en död fågel under vår veranda igår. Hon kissade även på Rachels hallmatta även om Mikael gjorde rent så duktigt att jag är övertygad om att den inkontinensen var oskyldig till den ändrade lukten kring vårt hus. Jag vet inte vad jag ska spraya ute för att hålla kvar sommardoften. Ska göra ett allvarligt försök att åka ut med kometen imorgon medan det fortfarande är 23 grader. Om jag kan vakna kl 15, jag hoppas det. Har tagit extra sömnpiller för att jag ska somna nu och inte kl 06.
Och jag tackar alla gudar i alla världar att denna sommar förflutit utan ett enda gallstensanfall. Jag aktar mig för viss mat och tydligen har jag också haft tur. På torsdag ska jag på magnetröntgen som förberedelse för operationen, sen kanske det händer nåt. I höst...
5 kommentarer:
Det har luktat här med i närmare en vecka, men så bor jag ju lite längre norrut också. Jag känner absolut igen lukten, eller doften, för den är inte helt oäven. Det är skolgård, asfalt, plommon och ett stänk friskhet som inte finns under sommaren. Tråkigt nog har den inte spridit sig in i huset, här luktar det marsvin, kaffe och vattenskada. Får nog ställa upp fönstret lite!
Vattenskada! Huva, den lukten vill man aldrig ha!
Jag vet!
Nästa vecka ska jobbargubbarna komma och börja riva östra fasaden så vi får se hur stor skadan är. Vi hoppas att vi inte behöver byta golvbjälklag i matsalen och vardagsrummet. Och vi hoppas att inte ekboaseringarna från 1896 måste tas bort. Och vi hoppas att vi inte måste bo utan yttervägg. Personligen hoppas jag också på att jag ska få ha semester från MEn under byggtiden, för att bo i ett hus det snickras på känns inte genomförbart om jag inte är betydligt friskare.
Usch, stackare! Hoppas osv...
Tack osv.
Skicka en kommentar