Sovit dåligt två nätter i rad. För kort, jobbiga drömmar, mycket vakentid. Jag blir så trött och sur då.
Att jämföra med två nätter tidigare i veckan, när jag sov närmare tolv timmars drömångestfri sömn. Var på supergott humör, tänkte ut små saker att göra hemma, som jag orkade.
Nu ligger jag och är småsur i sängen, barnljud utanför irriterar och stör mig, tv-ljudet överfaller mig fast M har låååågt, kroppen gör ont, huvudet dunkar, jag orkar med nöd och näppe hålla telefonen och slösurfa.
Det värsta är att jag känner mig så maktlös. Vill vara söt och glad, inte sur och överkänslighet. Men det är övermäktigt om jag inte sover. Och HUVUDVÄRKEN!
En del säger att deras sömn blir bättre med LDN (medicinen jag hoppas att specialisten i Mjölby skriver ut när jag ska dit 31 juli) så jag hoooooooooppas. Men det är farligt att hoppas. Jag vill inte bli ledsen och besviken.
Vi får se. Antagligen kommer jag att känna mig utvilad efter galloperationen i a f, även om att sova en natt på sjukhus efteråt INTE lockar mig alls. Kan knappt sova på tyst och bekvämt hotellrum med Mikael bredvid mig. Ett fyrabäddsrum med personal och provtagningar låter förfärligt, ärligt talat. Önskar jag fick komma hem med en gång. Det kanske går att diskutera.
Fast just idag ska inget diskuteras. Idag är allt pest. Ge mig lite tiopental!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar