Hade ytterdörren och balkongdörren öppna idag som vanligt. Det kom grannbarn medan jag pratade med M i telefon. Och jag hade ingen kjol på mig, så jag ursäktade mig och tog på mig. Vid dörren stod fyra söta tjejer, två som bor i huset bredvid och två jag inte känner igen. En av dem hade bara badrock på sig, luvan uppfälld över det blöta håret men för övrigt helt öppen. Vad fin du är, sa hon andäktigt till mig. Jag hade cerise blus och vippig kjol med blommönster i fina färger. Småflicksfin, bästa sorten. Var är din man, undrade de. Gulligt. Han är på jobbet, men han kommer snart hem med pizza, sa jag, men de var för små för att imponeras av en Hawaii. Har ni en hund, frågade de sedan. Jag förklarade att vi lånar en hund på dagarna när hon som äger den är i skolan. Pekade ut hennes lägenhet. Vi har klappat den hunden. Jaha. Sen sprang de och hämtade en vacker pinne som de hade fått av hon som har tre små hundar och bor dääär. Hunden hade bitit på pinnen och tjejen visade bitmärkena. Då gick jag och hämtade Neos bräda, men den var ju inte lika fin. Får förklara nästa gång att den faktiskt är från bygget. Men jag betvivlar att ett gäng tjejer skulle smälta av det. Sen sprang de, och hon med badrocken hämtade sin gåcykel, satte sig och småsprang. Badrocken öppen och fladdrande.
Jag gick in och var alldeles fnissig. De var så underbara, så knäppa som bara barn är. Om jag blir bättre ska jag erbjuda mig att passa dem. Yeah, dream on.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar