Ordet trädgård är synonymt med arbete. Tråkigt arbete som gör sig själv ogjort på nolltid, smuts under naglarna (jag är lite OCD med just det), böja ryggen. Och har man inte gröna fingrar så är det inte en trevlig, avkopplande hobby utan bara arbete.
Mina föräldrar försökte nog få oss barn att lära oss arbeta, t ex genom att plocka ogräs, men allt jag minns är jorden och naglarna. Då funkade det bättre att tvinga oss att spela instrument, för där fick vi självdisciplin och uthållighet och det som trädgårdsarbete kan lära andra barn.
Sen har jag aldrig haft glädje av vår trädgård heller. Jag har bott i villa sen jag var två, när mamma och pappa upptäckte mig klättrande på balkongen på S:a Dragspelsgatan i Frölunda. Höööööööögt upp. Att sen syrran invigde semesterbostaden i St Gilgen i Salzburgerland med att som fyraåring sitta grensle över just balkongräcket är en annan sak. De trodde att deras barn inte skulle ramla ut från balkonger om de bodde i villa, och det har vi inte gjort, så de kanske hade rätt. Men det var trädgård det skulle handla om. Mina barndomsminnen är framförallt från Vintergatan i Mölndal och Gårdskullavägen i Kungsbacka. På Vintergatan lekte jag mycket skola med Amy och med Katja lekte jag ofta i en skogsdunge. Men aldrig i trädgården. Om man drar det långt så minns jag hur grannen Dodo ålade sig in i sitt källarfönster. Men det är väl inte precis trädgårdslek. Och that's it.
På Vintergatan plockade jag hallon i vår trädgård, och drog upp morötter. Det var gott. Och att pappa skrev GOD JUL i snön med fotspår en julaftons morgon, det glömmer jag inte. Men annars lekte vi på ängen bakom huset eller möjligtvis på/vid/i ån nedanför. Den som inte är en å längre utan bara lite vass. Och så cyklade jag. Hjälp vad jag cyklade, runt, runt, till Hildings kiosk, till höger och sen höger igen in på vägen där Anne bodde, sen förbi Birgittas hus och sen till oss, sen höger ut på stora vägen, förbi Konsum och bageriet, och höger in till Annes hus och så runt runt igen. Och så gjorde jag cykelkonster, inspirerad av hon Hedvig på TV. Bemästrade aldrig att cykla med vänster hand på höger handtag och höger på vänster. Den skolan slutade jag tvärt i, när jag hamnade innanför någons staket. Men att ha ena foten inte bara på pakethållaren utan faktiskt på sadeln, andra benet upp i luften och händerna på styret, det var frihet. Hade man bra med fart kunde man segla långt, och Gårdskullavägen var lång och rak på vår sida.
Sen lekte jag på lekplatser, helst på karuseller. Med extremlånga ben sprang jag snabbt och i kombination med minimalt illamående av farten blev jag tyvärr oftast ensam i karusellen. "Inte så fort" är inte nåt vi brukar säga i vår familj, snarare "gasa, gasa!", men mina kompisar gjorde det. Det fanns en stor karusell borta vid Kerstin men som jag minns det mådde hon också lite illa när jag satte fart.
Ja, de här detaljerade barndomsminnena var väl inte särskilt nödvändiga eller allmänt intressanta. Men ni hör att jag HAR barndomsminnen men att de förutom hallon och morötter aldrig utspelade sig i trädgården. Om man inte räknar den enda gången vi spelade badminton i trädgården på Sämgatan med massa av Johans kompisar från Göteborg och jag var 18.
Och alla som har sett mig i verkligheten inser att jag nog inte är den som ligger å pressar. Så det behöver jag ingen trädgård för. Och jag lyckas nästan aldrig ens sitta på vår lilla balkong och andas frisk luft. Sorry, men jag gillar inte sol i ögonen och så blir det så mycket intryck. Det är helt enkelt inte avkopplande för mig.
Men alla är inte lika. Det är en bra sak. En del älskar att påta i trädgården, tycker det är avkopplande, rofyllt, kreativt, och tycker snarare om känslan av jord under naglarna. Kanske till och med gillar lukten av jord och risken att man hittar maskar och skalbaggar och spindlar. En del barn gillar att vara ute hemma och uppskattar sin trädgård. Själv behövde jag en asfalterat rak väg och en karusell för att bli nöjd. Och jag har inga gröna fingrar nu heller, inte ens ett grönt finger.
Men det betyder att jag njuter av trädgårdar på bild. Inget tråkigt evighetsarbete, inga spindlar, inga jordnaglar.
Här är några njutningsbilder:
Hur är ditt förhållande till trädgård?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar