Ny opera

Idag har det direktkomponerats och med stor innerlighet och frejdighet sjungits en opera här hemma. Ja, ni skulle ha hört den, öh, mig.

Texten var lagom avancerad och byggde på en uråldrig relation.

Den hette Jag har fått tillbaka på skatten. Förresten var det inte bara titeln utan även huvuddelen av både versen och refrängen, om man nu har refräng i opera, för opera sjöngs det. Det är faktiskt ett bra uttrycksmedel. Kan rekommenderas.

Blev så euforisk att Mikael fick påminna mig om att andas långsammare, sätta mig ner, och inte prata fullt så fort.

Och jag fick tresiffrig puls av att vika ihop tre nytumlade handdukar. Här är dagsformen rent operettisk.

Ska se om jag orkar åka ut med kometen imorgon. Hämta ett paket med boites! Dem måste jag visa för syrran, som jag ska träffa i två timmar på söndag, mellan Kina och tenta och Sydafrika. En grej var ett syetui med saker i, och jag orkar aldrig rota i stora sylådan på garderobsgolvet, men nu kan min vinterhandske lagas. Och en reva i grythandsken som M fick i julklapp av nåt barn innan vi var gifta. Har aldrig träffat på en så bra ugnshandske så jag vill gärna utföra alla livsuppehållande åtgärder som går.

Men nu måste jag lugna mig. Det där med skatten förut idag gjorde att jag blev känsloöverväldigad och det är inte kul när en bra sak stör min sköra sömn.

Förresten borde jag inte bli så glad över att staten har snott flera tusen av mig i ett år och som jag får tillbaka utan ränta.

Men jo, det blir jag visst. Prisa Gud för skatteåterbäringen. Mot Sherwoodskogen!