London Marriott Hotel County Hall
Namnet Marriott talar väl för sig själv, men det här hotellet är särskilt speciellt. Det är Londons gamla rådhus, ombyggt till hotell, och ligger med Themsen och Big Ben vid fötterna och London Eye vid sidan. Själv har jag lite svårt att förstå vitsen med London Eye men den är ju cool att titta på.
Orsaken till att man reser till London är väl normalt sett att titta på attraktioner och kanske äta gott (fast England inte är kulinariskt välkänt, av en anledning...) och komma bort. Jag har sett alla attraktioner jag har lust att se i London och behöver aldrig stressa när jag kommer dit. Jag behöver inte ens skynda mig så jag hinner gå till alla affärer jag har lust med, för dels är pundet inte så fördelaktigt som det en gång var, dels är engelsmän korta så ärmar och byxben inte duger till mig, och dels har jag glott på Harrod's i så många timmar att jag inte har lust med fönstershopping heller längre. Man skulle se en musikal, köpa sig en Cadbury's trifle och en trekantig macka och sitta och äta på en parkbänk på Leicester Square. Köpa sig några böcker på Foyles, se om man fick Downton Abbey-filmerna billigt (jag vet, är jag den enda som inte har sett dem eller?!) på nån av de icke nedlagda media outlets, möjligtvis hoppa på bussen i farten och hoppa av vid Laura Ashley. Saknar South Molton Drug store, men skulle nog gå förbi där ändå på väg till musikaffären som borde ha varningstext. Eller kanske inte, det är en bit att gå. Jag har nog varit där ett dussin gånger och kan ändå inte komma ihåg vad affären heter. Men ner för New Bond Street, och glo på de Riktigt Dyra Affärerna på väg dit. Har man tur sitter nån virtuos och känner på nån av de många flyglarna. Jag är tillbaka i musikaffären igen. Hjälp, vad det finns noter där! Sen skulle jag nog inte kunna låta bli Marks & Sparks stora butik på Oxford Street. Så prisvärt, oftast. Och om jag kom i H&M:s kläder skulle jag kila in där också. De hade åtminstone senast jag var i London en affär som bara hade kläder från deras Woman-märke. Hade kunnat köpa typ allt i hela affären! Men tillbaka till hotellet. Slår vad om att bara sängarna och linnet är värt resan!
Inom hotellets väggar finns en 25-meterspool med naturligt ljus samt spafaciliteter. Mikael skulle få nåt att göra i det största hotellgymet i London. Man kan också njuta av en Afternon tea at the Library Lounge, följt av en ordentlig biff på Gillray's berömda steakhouse (jag tar en 220 grams oxfilé). Skulle man vilja se fler turistattraktioner än dem man ser från hotellets fönster, så går det väl bra. Allt som saknas på hotellets mark är en rejäl affär, men man får väl lyxa till det och ta taxi till Covent Garden.
Om jag klarade av det skulle jag också ta tåget till Windsor, där man förutom att titta på drottningens slott har en underbart lagom stor och megacharmig shoppinggata att ta sig igenom och restauranger i alldeles lagom prisklass. Tåget går från Paddington och jag har varit en hel del i västra London, så det känns som hemma.
Hit skulle jag åka i slutet av mars. Våren skulle ha kommit mycket längre där och man skulle inte behöva ha vinterjacka. Mmmm, lukten av tunnelbana som helt förtar de vårgröna lukterna, det är London, det!
 |
| Kan utan problem bara sitta och glo i den vackra lobbyn |
 |
| Library |
 |
| Te i biblioteket |
 |
| Big Ben från dubbelsängen?! |
 |
| London Eye från dubbelsängen? |
(För att inte helt dränka er i bilder sätter jag bara in bilder på/från hotellet. Ville gärna tagit med tusen bilder av mitt älskade London också, men det kan ni Googla själva.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar