jag. är. så. fast. i. träsket.

Downton-träsket vill säga. Igår hade jag tänkt titta på två avsnitt, men så ändrade jag mig och såg det tredje avsnittet på den dvd:n också, men då slutade det mitt i nåt, så jag skulle bara kolla på ett till, och ett till, och nu är det ju bara ett kvar på den här skivan också... Ja, så jag såg sex avsnitt på raken. Galenpanna. Och jag blev alldeles upphetsad av allt koncentrationsarbete som jag tyvärr inte märkte att jag hade gjort, och låg febrig och osomnig i sängen när Mikael gick hemifrån ett par minuter före 10.

Som väl är har jag bara den sista skivan från första säsongen hemma. Tror det är två avsnitt på den.

 

Och jag fuskade inte ens igår kväll och kollade vem tjejerna gifte sig med. Har sett brudkort på nätet så jag mindes några detaljer om deras klänningar, men jag har inte tjuvkikat. Och så har jag sett Mary med en bebis, men det är ju inget jätteavancerat språng. Däremot har jag sett oroväckande skyltar med Free Bates, som jag blir lite nervös för.

Dessutom var det Brottet idag, och alla (i serien) tror att Emilie är död, men det tror inte jag, och det är hela fem avsnitt kvar på lika många veckor. Det här är ett värdelöst sätt att se på TV. Jag har drabbats av den där moderna sjukan Vill-ha-omedelbums.

Fast jag ändrar mig och tittar inte på nåt mer idag. Klockan är halv fem, och tittar jag på ett avsnitt kan jag säkert inte låta bli ett till. Klockan är för mycket, måste prioritera sömnen.

-- Är inte det tecknet på en mogen, modern, utvecklad människa, att man kan ha två osedda avsnitt av Downton hemma men låta bli att titta på dem? Dr Phil skulle bli nöjd över min förmåga att postpone gratification.