Vädret består i princip av sol och regn. Kanske lite vind också, och ibland är regnet hagel eller snö. Men i stort sett regnar det eller är solsken.
Pratade med en gammal väninna idag. Eller rättare sagt chattade, men nuförtiden är väl det nästan samma sak. Hon har gått igenom otroliga saker, först i sitt eget liv, sen i sitt familjeliv, på så många plan att det nästan inte låter möjligt för en person att stå ut med allt det. Den sista strået på lasset påverkar fortfarande henne och hennes familj. När hon berättade om det sista började jag gråta och blev helt chockad. Man tror inte sånt händer.
Vi pratade om att vara lyckliga. Jag vill ju dö av trötthet (inte alltid, men ibland) men vill också leva med Mikael. Och även för den med svåra prövningar finns det alltid någon eller några saker i livet som är positiva. Det finns alltid både regn och solsken i våra liv.
Fast jag undrar hur Gud har det. När han ser alla sina barn, när han ser hur de lider och såras och dör av svält och mördar varandra -- hur kan han vara lycklig? När det är "synd om" nån i min eller Mikaels familj har jag svårt att tänka på nåt annat. Ja, jag kan såklart fungera i vardagen, men det sitter i bakhuvudet hela tiden. Men hur kul kan det vara att vara förälder till Hitler? Hur är man lycklig då? Hur pratar man om nåt på söndagsmiddagen som inte har med folkmord att göra? Vad heter det där uttrycket om elefant i rummet; så måste ju det vara.
Men jag tror att Gud är lycklig. När han hade skapat världen (eller ordnat ihop elementen under ett antal tidsepoker, eller hur det nu var han gjorde) såg han att det var gott. Han tittade väl på Bahamas och kunde inte säga annat :) Men som sagt, jag tror att Gud är lycklig. Jag tror att han förmår se det goda, det vackra, det underbara i både sin värld och sina barn. Fast han är djupt olycklig när han ser ondska, elakhet, själviskhet, sönderfall. Men det är gudomligt att klara av att ha både sorg och glädje i hjärtat på samma gång. Det är nån sorts upphöjd egenskap, kanske nån som vi skulle må bra av att lära oss.
Som avslutning på den här filosoferingsstunden tittade jag ut genom köksfönstret. Plötsligt sprack himlen upp och solen sken. På samma gång som det fortsatte regna.
Just det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar