Idag har jag blivit påmind om att jag har brister. Det är inte en lätt sak. Mycket enklare att bli påmind om andras. Och att jag har levat nästan tjugo år (eller när man nu ska börja räkna ifrån) som singel gör att jag har levt ett skyddat liv, på ett sätt. Jag har bara stötts och blötts mot mig själv. Och jag gör ju allt på mitt sätt, rätt eminent dessutom, så jag har inte så ofta behövt se hur mina fel påverkar nån negativt. Och så har jag upptäckt några brister som jag inte ens visste att jag hade, och som jag till och med trodde var starka sidor!
Och så tyckte jag att jag var så dålig jämt, men så sa min goa Mikael att jag växer. Hade glömt av hur det känns. Men det är ju inte för intet som det heter växtvärk. Det är så jag ska tänka på det, att mina knoppar brister nu, en efter en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar