Såg i cirka två minuter på Debatt med Belinda Olsson från Göteborg. Tydligen handlade det om "gangsterkrigen" i Backa och alla brända bilar osv där på sistone. En kille sa nåt om att: Varför händer detta? Arbetslöshet, fritidsgårdarna i förorten stängs ner (och en sak till som jag inte minns).
GIVE ME A BREAK.
Inte sjutton leder arbetslöshet till att man uppför sig som en huligan och tuttar eld på folks bilar.
Jag känner flera arbetslösa, och ingen av dem har råkat ut för att de har känt sig tvungna att bränna nåt.
Däremot känner jag folk som har bränt gamla kärleksbrev och/eller foton av pojkvänner. Men det beror varken på arbetslöshet eller räknas som huliganism. När jag brände foton av en pojke i min ungdom var jag dessutom varken arbetslös eller huligan. Men jag kom över honom, till slut.
Det väcker en tydlig känsla av illamående hos mig när man skyller brist på moral på arbetslöshet eller att fritidsgården har stängt. Jag vill bara säga: Dra den om älgen. Det är sånt skitsnack!
P.S. Självklart håller jag med om att ungdomar med svår barndom kan få det svårare i vuxenlivet, men det jag opponerar mig mot är att man säger att kravallerna beror på arbetslöshet. Det är en ursäkt för att inte ta ansvar för sina handlingar, inte en förklaring. Alla arbetslösa blir inte skjutande gängmedlemmar. Så det måste vara nåt annat som triggar det. Det är bara det jag säger.
2 kommentarer:
Ja, jag har tänkt mycket på det där... Far jobbade ju som polis i massor av år. Det han kunde konstatera var att det inte är lätt att vara ensamstående mamma och det är inte lätt att vara son till en ensamstående mamma om det inte fanns någon slags pappagestalt med i bilden. Han kom ibland hem och var ledsen när det hade gått för långt för någon. Man får ju inte klandra någon eller ge någon dåligt samvete i Sverige, men en direkt följd av det blir också att man som utomstående kanske inte vågar sätta ner foten i tid där det hade behövts... Som förälder är det viktigt att sätta gränser och ge massor av kärlek. Bara det ena eller det andra bäddar för, tja, trubbel. (Läs "hota och slå ditt barn till rädsla och falskhet" och "lita totalt på ditt barn och låt henne eller honom göra alla sina misstag själv ivrigt påhejad".) Vet inte om detta tillförde diskussionen något precis?
Du belyste det där att det behövs både gränssättning och gränslös kärlek, och att det blir fel om det blir obalans mellan dem. Men att hitta balansen mellan två till synes motpoler är alltid svårt. Jag har absolut ingen aning om var lagom är...
Skicka en kommentar