Klokt

Min geniala syster (vars födelsedagseulogi fortfarande bara går sådär) satte in nån tiominutersfilm om relationer på fejan. Jag trodde att jag orkade koncentrera mig i 10 minuter, men tydligen inte, för när den var slut fattade jag inte poängen. Måste ha glömt början redan.

Men jag lärde mig i alla fall en sak. Vid ett tillfälle spelar en man och hans hustru Alfapet. Hon har bokstäverna C A R R O S T och han har bokstäverna E E E E E E E. 

Insåg att ibland upplever vi saker på ett visst sätt (vad lätt det är att spela Alfapet, tycker frun, men Alfapet är ju omöjligt, tänker mannen) och vi har svårt att förstå andras synvinkel. Men de har ju sina egna brickor att spela med!

Det var en sån bra påminnelse för mig.