Überseriöst, verkligen: september 2011

Tidningsrubriker att frossa i

Sydsvenska Dagbladet: Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv (Fy för att tillbringa 2 år i Eslöv!)

21-åringen anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare. (Åklagare är hett eftertraktade på Svarta börsen har jag hört!)

Nordvästra Skånes Tidningar: Mannen dog medan kvinnan avled. (Och skillnaden är...?!)

Örebrokuriren: Gynekolog hittade knarkgömma. (Var undrar man genast?!)

Ingen av de omkomna hade livshotande skador (Istället dog de av...??)

Uppsala Nya Tidning: Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse. (Tur att man inte är anställd där ....)

Bergslagsposten: Inga spår efter skidåkare. (Han måste ha flugit fram)

Huset som brann ned till grunden blev totalförstört. (Nähä....?)

Ölandsbladet: Mindre poliser till Borgholm. (Vad är maxlängden?)

Helsingborgs Dagblad: Vi skriver alt dåligare. (Det jör vi vel inte!)

Dagens Nyheter: Audis dieselversion av A8 imponerar med sin låga bensinförbrukning. (Inte undra på!!)

Expressen: Svältdöd blir vardagsmat. (Vad blir då festmat?)

Dagen: Lam pojke bortsprungen. (Hur lam var han sa du?)

Aftonbladet: Arbetslösa har rätt till dagisplats. (Då är de ju åtminstone sysselsatta!)

Polisen grep torsk i fiskhamnen. (Var hittar man annars torsk?)

Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld. (Yeah right!)

Östersundsposten: Krockade med älg på motorcykel. (Åker älgar motorcykel...?)

Metro: Yrkesmördare misstänkt för mord. (Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)

Snott av en kompis på Fejan

Dagens tanke, fredag

Dagens klokord

Once upon a time, an old man spread rumors that his neighbor was a thief. As a result, the young man was arrested. Days later the young man was proven innocent. After been released he sued the old man for wrongly accusing him.

In court the old man told the Judge: "They were just comments, didn't harm anyone."

The judge, before passing sentence on the case, told the old man: "Write all the things you said about him in a piece of paper. Cut them up and on the way home, throw the pieces of paper out. Tomorrow, come back to hear the sentence."

Next day, the judge told the old man: "Before receiving the sentence, you will have to go out and gather all the pieces of paper that you threw out yesterday."

The old man said: "I can't do that! The wind spread them and I won't know where to find them."

The judge then replied: "The same way, simple comments may destroy the honor of a man to such an extent that one is not able to fix it. If you can't speak well of someone, rather don't say anything. Let's all be masters of our mouths, so that we won't be slaves of our words."

~ Author Unknown

"Gossips are worse than thieves because they steal another person's dignity, honor, reputation and credibility which are impossible to restore. So remember this: when your feet slip, you can always recover your balance; but when your tongue slips, you cannot recover your words" ~ Unknown

Dagens tanke, torsdag

Alldeles glad

Jag har ju köpt en del grejer på eBay det senaste året. Har följaktligen också lämnat en del säljaromdömen, och vet hur man ibland sitter där och inte kan komma på nåt att skriva förutom "Very pleased. Thanks!"

Därför blev jag extra glad när jag fick följande omdömen på Tradera idag:

så nöjd, vilken säljare, proffsig och seriös-tusen tack
bra säljare bra kontakt o snabb leverand många ++++++++++++++++++++++++++++++++

Eget beröm luktar illa, det vet jag. Men att citera andras beröm måste väl lukta gott???

Sant, sant

Såg på det där i 2:an klockan 7, kan det heta Vem vet mest?, förut idag. Nu minns jag inte sammanhanget, men någon sa nåt om Baywatch och han programledarrichard sa att det var ett program man kunde njuta av med ljudet avstängt.

Tyckte dels att det var lite roligt beskrivet (det kan väl inte finnas nån som tycker att hela orsaken med den serien var nåt annat än att kunna se med ljudet av), men dels har jag en svaghet för att titta på TV utan ljud. Det blir så många sinnesintryck annars. Men det är inte säkert att det har med ME att göra, för mamma är likadan. Hon är väldigt trigger happy och trycker blixtsnabbt på makten för att muta ljudet i reklamen, och till och med när det bara är fördriva-tiden-musik på Äntligen hemma mellan reportagen.

Hoppas det finns nåt roligt att titta på klockan 22. Kanske till och med har ljudet på!

Mera språkövningar

20 måder til at bibeholde den sunde sindssyge:
1. Sæt dig i din bil i frokostpausen med solbriller på, og peg med en hårtørrer på forbipasserende biler. Hold øje med, om de sænker farten.
2. Kald dig selv over samtaleanlægget uden at forvrænge stemmen. ... ...
3. Når nogen beder dig om at gøre noget, så spørg altid, om de ønsker pommes frites til.
4. Stil din skraldespand på skrivebordet, og mærk den 'Ind'.
5. Hæld koffeinfri kaffe i kaffemaskinen i tre uger. Skift til espresso, når alle er kommet sig over koffeinafhængigheden.
6. Skriv 'For seksuelle ydelser' på alle dine checks.
7. Afslut alle dine sætninger med 'i henhold til profetien'.
8. Drop enhver brug af tegnsætning.
9. Hop så vidt muligt i stedet for at gå.
10. Spørg folk, hvilket køn de har. Grin hysterisk, når du hører svaret.
11. Sig 'ud af huset', når du køber mad i en drive-in-restaurant.
12. Syng med, når du er i operaen.
13. Gå til digtoplæsning, og spørg, hvorfor digtene ikke rimer.
14. Hæng myggenet over din arbejdsplads, og spil tropiske lyde hele dagen.
15. Sig til dine venner, at du ikke kan komme til deres fest fem dage i forvejen, fordi du ikke er i festhumør.
16. Bed dine kolleger om at tiltale dig med dit brydernavn, 'Rock Hard'..
17. Råb: 'Jeg vandt, jeg vandt', når der kommer penge ud af pengeautomaten.
18. Råb: 'Løb for livet, de er sluppet løs', mens du løber mod parkeringspladsen, når du forlader Zoologisk Have.
19. Sig til dine børn over middagen: 'Vi er desværre nødt til at afskedige en af jer på grund af økonomien.' Og den sidste metode til at bibeholde en sund sindssyge ....
20. Kopier denne tekst og få nogen til at smile - det kaldes terapi.

Dagens tanke, onsdag -- kommer ni ihåg det här för ett tag sen?

Har ni inget att göra, och tungan rätt i mun?

Sex laxar i en laxask... Släng dig i väggen!
Testa det här istället!
Tre häxor tittar på tre Swatch klockor, vilken häxa tittar på vilken Swatch klocka?

Och nu det hela på engelska...
... ... Three witches watch three Swatch watches, which witch watch which Swatch watch?
Ja, det var ju inte så svår eller?

Och nu för dom som har gått fortsättningskursen. Och som tyckte att det var en baggis!

Tre könsopererade häxor tittar på tre Swatch klockknappar, vilken könsopererad häxa tittar på vilken Swatch klockknapp?

Och nu det hela på engelska igen, hihi...

Three switched witches watch three Swatch watch switches, which switched witch watch which Swatch watch switch?

Höstens fotmode

Expressen har tre bildspecial med höstens fotmode:

14 boots (varav jag gillar dessa två, och helst i svart)

Chelseaboot, Vagabond, 1000:-

Jodhpurs i skinn, Mexx, 1299:-

13 stövlar (varav jag gillar dessa tre. Som väl är behöver jag inga stövlar. Fyndade Ecco-stövlar förra vintern i strl 42, och har sålt mina gamla för små 41:or. Nöjer mig med ett par svarta. Det är kul att kunna variera med bruna och konjak, men lite lyxigt.)

Skinnstövel med spännen, Din sko, 999:-

Lackad skinnstövel från Clarks, 1799:-

Skinnstövel med nedvikbar kant, Rizzo, 2395:-

13 stövletter (varav jag är för tantig och bekväm för att direkt vilja ha några, men de här var nog coolast)

Skinnstövletter med träklack, Billi Bi, 1699:-

Ett par lågklackade ankelstövlar behöver jag verkligen. (De översta från Vagabond, fast i svart, skulle vara perfekta.) De jag har använt de senaste höstarna/vårarna är från USA. Tror inte jag varit där på sex år. Så de är välanvända! Och tygfodret i vänstra hälen har gått sönder, så skon vill inte riktigt följa med när man drar på sig den. Men de är några av de skönaste skor jag nånsin har haft -- lite fyrkantiga i tån så inget klämmer, mjukt skinn som inte ens gav lite skoskav när de var splitter nya, lagom rejäl klack som ändå ser nätt men inte fjösig ut.

Men det är väl snart vinter ändå, så snöskorna får åka på. Jag går ut så sällan, så det känns som slöseri att köpa skor. Skor köper man av utseendeskäl, inte av behov. Behov är tråkigt, fåfänga är kul.

Skön fothöst, folk!

Superkul om försäljaregenskaper

En ung kille från en by i norra Norrland flyttade till Stockholm och gick till ett stort köpcentrum för att söka jobb.
Chefen för köpcentret undrar: -Har du någon säljerfarenhet?
Killen svarar: -Nååå, jooo..., no ha ja jobba som säljare hemma.
Eftersom chefen tyckte killen verkade trevlig och hade bra CV bestämde han sig för att anställa honom.
-Du kan börja i morgon bitti, sa han. Jag kommer ner efter vi har stängt i morgon kväll och ser hur du har haft det på din första dag.
... ... Killen hade en tung dag, men till slut var den till ända.
Efter stängningsdags kom så chefen ner som han lovat dagen innan.
-Hur många affärer gjorde du idag? frågade han.
-En, svarade killen.
Då blev chefen lite fundersam och sa: -Bara en!?
Våra försäljare brukar normalt göra mellan 20 och 30 affärer på en dag.
Hur mycket pengar rörde sig affären om? Killen svarade: 1.911.138 kr.
Chefen blev mycket överraskad och sa: -En komma nio miljoner??!!!
Vad sålde du då till honom?
-Först såld ja en liten metkrok. Sen såld ja en mellanstor metkrok. Därefter såld ja en stor metkrok. Sen blev de ett metspö. När ja sen fråga vars någerscht han sku fisk svara han att han sku åk ner till kusten. Då sa ja att han sku behöv en båt, så vi gick ner till båtavdelningen. Ja såld han den stora Baylinern me dubbla motorer. Sen visa de sig att hans lilla Honda Civic inte fick dra den stora båten, så ja to me han till bilavdelningen och såld han den där 4-hjulsdrivna Chevrolet Tahoen. Chefen, som nu var i chocktillstånd sa: -Så du menar alltså att en kille kom in för att köpa en metkrok och du lyckades sälja honom en båt och en bil???!!!
-Nej, nej! Han kom in å skull köp tamponger ti sin fru, och då sa ja att han lik gärna kund åk och fisk, eftersom helgen ändå va förstörd....

(M-E på FB -- undrar vad han får allt ifrån)

Klokt om att pressa gränser

Må jeg presse meg litt?

av ME-registret den 27 september, av Sidsel Kreyberg

"Når jeg står opp blir alt bare verre. Må jeg presse meg litt?" Dette spørsmålet ble stilt under notatet "Sykdomsgrad og funksjonsnivå", men forsvant igjen, og svaret flyttes hit:

Det er ubehag forbundet med de fleste overganger når man har ME, men det vil selvsagt komme an på hvor syk man er.

De som bare må ligge, vil få en etterreaksjon med en gang de prøver å gjøre noe, med symptomøkning og forlenget restitusjonstid. Alle forsøk på aktivitet vil da føre til en umiddelbar forverrelse som sitter i lenge etter at aktiviteten er avsluttet.

Hvis ubehaget avtar når aktiviteten er avsluttet, er saken en annen. Da kan man på en måte arbeide seg gjennom symptomene.

Alle må gjennom et visst ubehag når man utvider sin aksjonsradius, men hvis ubehaget ikke avtar raskt, og hvis det ikke avtar ved gjentagelser, men øker, tyder det på at man prøver for mye.

Det som skjer, er at den syke får en forestilling om hva som er mulig, og så velger å prøve selv om det koster litt. Hvis man gaper over for mye, kan det virke skremmende fordi man får en reaksjon som kan være sterkere enn man er vant til, og som øker i styrke lenge etter avsluttet aktivitet.

Dette er nå vist i laboratoriet at kan forklares med en økning i reseptorer på cellenes overflate, reseptorer som formidler signaler til hjernen om at kroppen er sliten og at smertegrensen er nådd.

Denne oppreguleringen av reseptorer fortsetter å øke i opptil flere dager hos pasienter med ME, mens hos friske vil reseptormengden nedreguleres i løpet av en halvtime etter avsluttet aktivitet.

Når reaksjoner kan føre til økning i symptomene i lang tid før de avtar igjen, vil den syke lett få vegring mot å prøve på nytt. Det er derfor viktig at man ikke gjør alt det man har lyst til når man vil forsøke noe nytt, men tar en liten del av det og tester ut hva slags reaksjon som kommer.

For eksempel at man kler på seg for å gå ut den ene dagen, kler på seg for å gå ut, åpner døren den neste, kler på seg for å gå ut, åpner døren, går ut og går inn igjen den neste, går fem meter og så tilbake den neste og så videre.

Med trapp begynner man med å gå opp og ned av en telefonkatalog (hvis man har det) som man legger på gulvet før man begynner å gå trapp, og da ikke mer enn ett eller to trinn til å begynne med. Vent og se til neste dag om det kommer reaksjon.

Dette er den eneste måten å beholde kontrollen på. Det er snakk om ørsmå steg her hvis man vil være sikker på å ikke utløse den typen ukontrollerbar etterreaksjon som både er ekstremt ubehagelig og angstskapende.

Ubehaget ved selve aktiviteten er som regel ikke noe stort problem, det er hva som kommer etterpå som styrer hva man kan og ikke kan gjøre. Derfor må erfaring med hva man tåler med i regnestykket.

For de sykeste kommer gjerne reaksjonen med en gang og forsterker ubehaget, mens man senere kan lære å overstyre symptomene og utsette reaksjonen.

Å overstyre symptomene og utsette etterreaksjonen er en farlig vei å gå, for den vedlikeholder sykdommen. Det er mulig å presse seg, men det er ikke å anbefale at man presser seg så mye at det kommer en etterreaksjon, som kan være mye sterkere enn man forventer. Det skjer særlig hvis man får en uventet tilleggsbelastning eller har undervurdert kravene til kognitive funksjoner og til sanseapparatet.

Husk at reaksjonen kan være forsinket med timer og dager, så det er best å foreta alle utvidelser av aksjonsradius i svært små sprang, helst med en eller to dagers mellomrom. Det viktigste er å komme dit man vil, ikke komme dit med en gang for så å ligge i mange dager, uker eller måneder etterpå.

Se også artikkelen: Erfaring med pleie av alvorlig ME-syke i institusjon. Den har en generell innledning og en kommentardel som forklarer disse fenomenene og hvorfor man ikke skal bruke GET (graded exercise therapy) ved ME.

Når man utvider aksjonsradius må man også ta med at det er mye som påvirker hjernen i tillegg til den rent fysiske anstrengelsen ved en aktivitet. Kravene til kognitive funksjoner øker også, og dette er det fort gjort å glemme.

Dette er en av grunnene til at tilbakeføring til skole ofte mislykkes. Det skjer for raskt, for uforberedt og uten tanke på den tilvenningen som kreves for at den syke skal slippe overraskelsesmomentet.

Overraskelser er erfaringsmessig uhyre slitsomme for en som har ME, uansett ladning (positiv eller negativ). Dette er omtalt tidligere.

Suveränt om skrivande av geniet Kurt Vonnegut

Dagens bästa!!

(Fast min är rödbrun)

Ni vet att jag tappade bort mobilen i ... var det fredags?? Jag letade väldigt noga, överallt, så länge jag bara orkade, och lite till. På söndagen kom vi inte hem från mamma och pappa förrän vid 10, så då blev det ingen letning. Och igår hade jag bestämt mig för att jag skulle vila mig efter söndagen och ha tålamod tills idag, när jag skulle leta hela dagen tills jag hittade den. Såg iiiiiinte fram emot det. Har ju redan letat i väskorna, kylskåpet, badrumsskåpet, och alla såna där otroliga ställen man letar på när e vanliga ställena inte ger nåt.

Jag har bett många böner om att hitta den. Och att hitta den lite enkelt, eftersom jag inte har någon energi över att ägna åt så onödiga saker som att leta efter borttappade saker. Men som sagt, jag har inte känt mig inspirerad att leta nån särskild stans, och jag har inte precis känt heller att Gud lovar att hjälpa mig. Kanske ska jag få stå mitt kast, betala för min egen dumhet. Det kan man ju förstå.

Men så idag när jag vaknade var ~~Jonathan~~ (vad ska jag skriva när jag inte får skriva om andra människor???) här, och jag tog på mig morgonrocken. Det gör jag bara på vinterkvällar eller när nån är här. Gick ett par steg ut från sovrummet, tyckte att jag kände att den ena fickan var tyngre än den andra, fick en glimt av hopp och stack ner handen. Kände den ljuvliga, släta formen av en mobilbaksida. LYCKA!

Så tack vare att vi hade besök idag tog jag på mig morgonrocken det första jag gjorde när jag gick upp, och nu behöver jag inte tillbringa den här dagen med att leta! Jag är så glad. Och tacksam. För visst hjälpte Gud mig. Det tror jag. Ni andra får gärna tro på slumpen eller ornor eller Allah. Var och en väljer själv. Men jag väljer att tro på Gud. Han är bra att ha på sin sida. Mobilhittar-Gud!!!!!!!

Ännu ett fynd!!

Har sett ännu en Monsoon-klänning i siden med lapparna kvar på eBay. Rättare sagt så hittade mamma den åt mig. Just nu har jag högsta budet på £3.95, men det är fem dagar kvar och jag tror absolut inte jag vinner den. Min gissning är att den går upp i åtminstone £15, och så mycket behöver jag den inte. Får som sagt inte plats med galgarna i garderoben. Den neurotiska garderobsordningsnazisten har inte själv fullkomlig ordning i garderoben. Så här ska inte köpas en klänning. Men om jag får den för 40:- så jag kan inte låta bli :)

Dagens tanke, tisdag

Just det, Ordning och reda

Har glömt att berätta om min stora premiär! Jag har varit gästbloggare på Anna Lindas blogg med månadstemat Ordning och reda. Jag skrev såklart ett inlägg som var så ordrikt att hon delade upp det på typ fem. Temat var nåt om en tvångsneurotikers garderob. Ni kan ju läsa själva, med början här. Börja nerifrån, så får ni det i ordning -- ordning och reda :)

Inte mitt fel!!

Jag, som är så självutlämnande, har väl berättat att jag har missat en del räkningar på sistone. Nånstans på vägen till betalning gör jag fel, glömmer nåt, och så blir nån utan sina pengar.

Skulle gå in och kolla nåt på mitt konto, har redan glömt vad, och har ett meddelade om stoppad betalning. Hjälp! Inte igen! Och jag som verkligen har ansträngt mig på sistone för att kolla, dubbelkolla och göra rätt! Var beredd på att känna mig misslyckad.

Till slut hittade jag felet. Det saknas 200:- för att bolånet ska kunna betalas. Men jag vet ju att jag förde över rätt summa på rätt datum. Allt var rätt!

Det visar sig att Riksgälden har dragit 200:- utan att säga till. Jag sparar inget där längre, och jag vet inte att det ska komma nån kostnad -- det är ju inte som att de har kostnader för mitt sparande, som betalning på Internet eller VISA-kort. Jag blir inte klok. Men de har tagit 200:- så att bolånet inte blev betalt. Fy bubblan, vad sur jag är. För det var nämligen samma bolån som jag hade försnillat i början av månaden och redan var två veckor sen med. Om jag inte hade gått in nu hade jag inte sett att Riksgälden har försenat det med en vecka till. Nu är bolånet 26 dagar sent. Det känns ju lagom bra.

P.S. Jag skulle kolla om jag fått pengar för ett par stövlar jag sålt. Det går framåt! Ska bara orka sätta in resten på tradera, kläder, accessoarer, lite Iittala, osv. Och hitta telefonen så jag kan fota grejerna! Usch. Ska man fråga på fejan om det är nåns unge som är liten och vig och energisk och som kan hitta min telefon för en hundring? Ser inte fram emot att åla mig under sängen igen.

Är gråt beröm?

Fick ett meddelande av en vän med ME. Hon hade läst mitt kapitel i boken "Trött är fel ord". Hon hade börjat gråta.

Det är en av de finaste komplimangerna jag fått på länge.

Are you a nut?

On the outskirts of a small town, there was a big, old pecan tree just inside the cemetery fence. One day, two boys filled up a bucketful of nuts and sat down by the tree, out of sight, and began dividing the nuts.
”One for you, one for me, one for you, one for me,” said one boy.

Several dropped and rolled down toward the fence.
Another boy came riding along the road on his bicycle. As he passed, he thought he heard voices from inside the cemetery. He slowed down to investigate.
Sure enough, he heard, ”One for you, one for me, one for you, one for me...”
He just knew what it was. He jumped back on his bike and rode off. Just around the bend he met an old man with a cane, hobbling along.
”Come here quick,” said the boy, ”you won’t believe what I heard! Satan and the Lord are down at the cemetery dividing up the souls!”
The man said, ”Beat it kid, can’t you see it’s hard for me to walk.”

When the boy insisted though, the man hobbled slowly to the cemetery.
Standing by the fence they heard, ”One for you, one for me. One for you, one for me.”
The old man whispered, ”Boy, you’ve been tellin’ me the truth. Let’s see if we can see the Lord...”
Shaking with fear, they peered through the fence, yet were still unable to see anything.
The old man and the boy gripped the wrought iron bars of the fence tighter and tighter as they tried to get a glimpse of the Lord.
At last they heard, “One for you, one for me. That’s all. Now let’s go get those nuts by the fence and we’ll be done...”
They say the old man had the lead for a good half-mile before the kid on the bike passed him.

Dagens tanke, måndag, eller Har din fru PMS?

Mordlust? Nej, inte specifikt

Jag älskar ju mord. Inte dem man ser lite för utförligt i värdelösa killfilmer, och inte nödvändigtvis dem i Midsomer heller, men mer ditåt i alla fall.

Har dessutom tankar på ett mord medelst insulin.

Häromdagen pratade jag med en läkare (privat) om insulin och mord. Berättade att jag tänkte att man kunde sätta en spruta i hårbotten, för där skulle ett nålstick inte synas. Han föreslog under tungan. Och att långtidsverkande insulin (jag kallar det nattinsulin, för Mikael tar sitt när det blir natt) är bättre än måltidsinsulin. Vet dock inte exakt hur mycket som skulle behövas för att döda en människa. Och både hårbotten och munnen lär väl försvaras med näbbar och klor, så jag har inte kommit på än hur man ska komma åt att trycka in ett rejält antal enheter insulin utan mothugg. Men det är en senare fråga. Jag fantiserar bara. Och jag lovade Mikael att jag inte hade några som helst planer på att mörda honom. Det hade han inte trott heller.

Men idag sa jag att jag hellre mördar honom än skiljer mig. Han tog det rätt bra.

Men vi har inte planer på varken eller.

Mina brister

Idag har jag blivit påmind om att jag har brister. Det är inte en lätt sak. Mycket enklare att bli påmind om andras. Och att jag har levat nästan tjugo år (eller när man nu ska börja räkna ifrån) som singel gör att jag har levt ett skyddat liv, på ett sätt. Jag har bara stötts och blötts mot mig själv. Och jag gör ju allt på mitt sätt, rätt eminent dessutom, så jag har inte så ofta behövt se hur mina fel påverkar nån negativt. Och så har jag upptäckt några brister som jag inte ens visste att jag hade, och som jag till och med trodde var starka sidor!

Och så tyckte jag att jag var så dålig jämt, men så sa min goa Mikael att jag växer. Hade glömt av hur det känns. Men det är ju inte för intet som det heter växtvärk. Det är så jag ska tänka på det, att mina knoppar brister nu, en efter en.

Dagens tanke, söndag

Grrrr, igen

När M och jag såg på Men in black började jag plötsligt undra om "The bug in the Edgar suit" var Vincent D'Onofrio, som spelar i Law & Order. Det var likt. Letade efter telefonen på soffbordet. Inte där, inte i fönstret bredvid datorn. Inte på sängbordet. Inte nånstans.

Letade till och med i tvättkorgarna. Hittade sex blyertspennor, en öronpropp, en vattenflaska (med vatten i) och en tidning under sängen. Har krälat och ålat och letat. Har vilat fyra gånger mellan letandet. Omgången nyss gick även igenom badrumsskåpet och kylskåpet, förutom alla andra ställen, för fjärde gången.

Givetvis har jag provat att ringa den. Men när jag tänker efter så var det sista jag såg att den bara hade 5% av batteriet kvar, så vänligen sätt i sladden. Typiskt. Det är som sagt det sista jag minns. Igår kväll, i sängen. Jag vet att jag låg och skrev en grej i ett block och att jag hade lagt telefonen bredvid mig i sängen. Det är orsaken till att jag trodde den låg i/på/bakom/under sängen. Men nu är jag inte så säker längre. Har verkligen letat noga. Till och med flyttat på de två Dilling sänglådorna.

Nu ringer jag snart Saida.

P.S. IMDB sa att det var Vincent D'Onofrio. Duktigt av mig.

Dagens tanke, lördag

Dagens tanke, fredag, eller Har din fru PMS?

"Lika som bär"

Flygplansmat är som mikromat, bara en tredjedel så stor portion. Men så får man i gengäld bröd och efterrätt också. Så jag kallar det same same but different.

Hakat upp mig?

Igår lagade jag spaghetti och köttfärssås till middag. Såååå förvånande. Att jag lagade mat, ja, men inte att det blev spaghetti med köttfärssås. Det måste vara min favoriträtt. Vet inte varför jag är så besatt av det. Till exempel åt jag det varannan dag när vi var på smekmånad. Varannan dag! Kände mig som en bortskämd unge som tog pasta istället för alla inhemska koftor och kebaber, som var supergoda, men om jag får välja så väljer jag spaghetti och köttfärssås. Vilken förfinad smak, not... Men det bästa med gårdagens middag var att det blev en portion över, som jag åt nån gång på natten när jag inte kunde somna (igår och som rekord på sistone somnade jag strax efter 07.00. Pest. Idag grät jag av ingen anledning. Men slut på det tjafset) och nu har jag såna cravings efter pasta att jag på allvar funderar på att koka mig några makaroner. Hade vi haft snabbmakaroner hemma hade jag definitivt gjort mig en sats.

Att man har craving efter pasta tyder nog på ett visst kolhydratberoende. Inser jag sorgligt...

Och för att tillfredsställa mina cravings får ni här några favoritbilder. Ä güete! (Smaklig måltid på schweizertyska)

Alla bilder från Martha Stewart, där man också kan hitta recepten (jag har använt de ursprungliga namnen på recepten så det är bara att söka på namnet om ni lockas av nåt).

Först några baked pasta dishes: