Är helt på Gunillas sida

Igår kände jag mig lite tom på skriveri, eftersom jag haft mors dags-talet att tänka på och fila med på två veckor. SÅ jag bestämde mig för att börja leta efter nåt annat att skriva. Ville inte bara skriva ett blogginlägg, inte ens ett djupt och allvarligt, så jag började leta efter skrivartävlingar. Ja, eftersom det gick så bra i den förra...

Hittade visserligen en på ICA-kuriren. Det skulle vara en novell på temat nyckeln: Är det en verklig nyckel? Leder den till ett hemligt bankfack, en mystisk bakdörr eller en ny lägenhet? Eller är det en symbolisk nyckel, den som gör att man äntligen förstår sin partner, meningen med livet eller är det nyckeln som öppnar porten till lyckans land? 

Man kan vinna en Macbook air för nästan 10 000:-. Och så blir man publicerad. Men jag är lite motvillig. Jag får en dator (som jag inte vill ha) och de som ger ut boken kommer att tjäna bra mycket mer än 10 000:-. Och om man nu ändå vinner, kommer det att gå att använda det när man skickar in manuskript till förlag? "Jo, ni kanske tycker den här boken är värdelös, men då har ni fel, för jag vann en novelltävling med ICA en gång." Hmm, känns inte troligt.

Jag kanske lurar ihop en nyckel-novell ändå. Men nu glömmer jag vad som var meningen med det här inlägget. Gunilla skrev om den onämnbara Camilla Läckberg. (Och jag har bara läst en bok av henne, av ren nyfikenhet, och tyckte den var rätt dålig, och jag köpte den under seriös påverkan av sömnpiller och minns inte ens händelsen, så vi kan låtsas att det aldrig hände.)

Till saken hör att jag hittade nån annan sajt med skrivtips och sånt. Om man inte vet hur man ska börja, eller inte har nån historia som gömmer sig i ens hjärna, kan man skriva upp fem saker. Bara saker, inte som man gillar eller ogillar. Jag spånade fram glass, hund, smärta, kärlek, ovisshet. Sen skulle man skriva tre ställen man gillar att vara och det var lättare: semester, middagsbjudning, ICA. Sen tre rädslor: Sjukdom, getingar/spindlar, inte älska sig själv. Sen, och nu börjar det närma sig pudelns kärna, tre personer (även kända) som jag ogillar, varpå jag snabbt kom på Victoria Silvstedt och sagda Camilla Läckberg. Personer jag gillar var svårare, särskilt om man ville ha kända namn som säger folk nåt. Men det blev såklart Mikael, mamma och Rigmor Gustafsson. Och inte bara för att hon sjunger, utan för hur hon verkar vara.

Sen sa skrivsajten att om man filurar över sina listor och väljer en från varje område har man snart en sak som är viktig för handlingen, en plats, något som skrämmer en, en good guy och en bad guy. Tanken på att ha Camilla Läckberg som en bad guy i en novell var förvånansvärt njutbar.

Och för er som inte tänker lika bra som jag kanske jag måste förklara varför jag inte tycker om henne.

Hon står för en massa saker som jag inte tycker om. Hemskt orättvist, men jag har lassat på henne allt från vänsterfeminism till ny karl-nytt barn-mentaliteten, till en orimligt irriterande självkänsla. Jag stör mig på hennes långa hår, som ju måste betyda att hon tycker att hon är snygg, fast det är hon ju inte. Och så har hon sån självkänsla när det gäller sitt skrivande. Fast hon skriver dåligt, ointressant, "plebejiskt". Jag är inte för litterär för att älska deckare, men hennes är bara dåliga. Och hon fattar liksom inte att hon borde tagga ner lite för att hon inte är så bra som hon tror. Och det stör mig. Folk som inte fattar att de är dåliga stör jag mig på. Och om de ändå lyckas blir jag ännu mer störd. För att då kunde ju vem som helst lyckas, däribland jag,och är det då mitt fel att jag inte har skrivit ett gäng böcker och blivit översatt till massa språk och blivit film? Nej, det får inte vara mitt fel. Det måste vara Camilla Läckbergs fel.

5 kommentarer:

Gunilla sa...

Jag har också bara läst en bok och i alla andra avseenden försökt att sky henne som pesten.

Det var predikanten jag läste och inte bara var boken dålig men jag tyckte att karaktären Martin Molin var så otroligt pinsam. Han beskrevs som en sexig gåva till kvinnan och som en person lämplig som tidsfördriv för en gift uttråkad kvinna.


Jag fann det så oerhört smaklöst med tanke på att hon dumpade sin man för en Martin Melin inte långt därefter. Samma Martin som hade hjälpt henne med att svara på frågor om hur poliser arbetar och som hon som tack på kul skrev in i boken.

Jag vet inget om hennes äktenskap eller hur allt gick till när hon bytte make men det kändes mycket märkligt och pinsamt att läsa de sidorna i efterhand.

Anonym sa...

Hej Anja
Först vill jag säga att din blogg är skojig; ibland underhållande, ibland intressant med nya perspektiv. Ofta håller jag inte med dig, men tycker ändå att det det du skriver är tankeväckande.
Och för det andra tycker jag också att Läckberg skriver mossiga skitromaner.
Men vad är det för fel på att ha långt hår om man nu tycker att det hjälper när man försöker göra så gott man kan med utgångsläget? Och vad innebär ny karl - nytt barn-mentaliteten? Om ett första äktenskap är en katastrof som inte går att rädda och man sedan träffar en underbar människa som man vill bli gammal med, är det fel?
Jag bara undrar hur du resonerar.
Allt gott, ha en bra helg
Stina

Anja Olergård sa...

Gunilla. Det var inte den jag läste, men av det du beskriver är jag nog glad för det!

Stina. Tack för att du gillar min blogg. Ibland håller jag inte med mig själv, så det är OK om ni inte gör det heller. Långt hår: Jättebra att göra det bästa av sitt utseende. Jag bara stör mig helt ologiskt på att hon ser ut som om hon tycker hon är snygg. (Och givetvis stör jag mig på det för att jag är avundsjuk på hennes självkänsla.) Ny man - nya barn: Jag vet ju inget om hennes liv, så det är givetvis bara ännu lösare tyckanden från min sida. Jag gillar inte attityden av idag som ofta verkar vara: Ojdå, nu är jag inte passionerat förälskad i dig längre, då skiljer vi oss nog. Och så börjar man om, för lättvindigt, och låter ungarna dingla emellan. Hon fick klä skott för mina fördomar, bara. Kul att du "tyckte"!

Sara sa...

HAhaha, jag startade en gång i tiden en FB-grupp som hette "Stödgrupp för litterärt förolämpade" där vi ondgjorde oss över ffa dåligt skriven litteratur. Du skulle ha platsat där!
Gjorde också vid ngt tillfälle lix-test på Läckberg och kom fram till att det var lix 22 eller något sånt tror jag. Dvs lättläst, barnlitteratur.
/Sara

Anja Olergård sa...

Sara, du är en själsfrände!