Karolian skulle hämta sin son på dagis idag. Hon kom dit, gick in och letade efter honom, men hittade honom inte. Inget konstigt, för han brukar springa omkring som ett jehu och det är lätt att gå om varandra (de har till och med ett vattenrum på dagis!!, så det är stora ytor). Men sen såg hon att några varute och letade där. Sen frågade hon en i personalen om hon visste var Neo var: "Såklart, han står där borta. Han har stått där hela dagen." (Eller selvfölgelig, eller hur det nu heter på norsk.)
OK. Det låter ju rätt sorgligt. Dags att anmäla det där dagiset eller???
Karolina såg honom "där borta". Han stod helt still, med händerna i stängslet. (När jag hörde det här tyckte jag det var förfärligt och att Neo måste ha råkat ut för nåt allvarligt trauma, som en elak unge eller så.) Men Karolina känner väl sin son och såg att han inte var direkt traumatiserad, trots att han stått på samma ställe hela dagen. Hon höjde istället blicken och följde Neos ögon för att se vad som hade fångat hans totala uppmärksamhet. And lo and behold -- det var en grävmaskin!
Till saken hör att morfar Mikael är galen i grävmaskiner. Galen! Ibland har vi åkt förbi ett ställe en extra gång för att det var en sån fin grävmaskin där.
Nu vet vi alltså att det är genetiskt. Det med grävmaskinerna alltså, och så lägger de täcket över huvudet på samma vis när de sover.
 |
| Sånt här är porr för Mikael. Fast det var svårt för mig att veta vilken bild som var finast, jag tyckte de bara var gula allihopa. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar