Har läst ut en bok jag fick låna av mamma, som hon i sin tur lånat i sitt bostadsrättsföreningsbibliotek. De har en bokhylla nånstans i nån gemensamhetslokal, och så lämnar folk in böcker och lånar och lämnar tillbaka. Typ, lämna en, ta en. Men om man bara lånar dem och inte tar dem så måste man väl kanske inte lämna nåt i gengäld, antar jag. En käck idé, tycker jag. Lite som när vi skulle ställa fram böcker åt tempelmissionärerna och jag tog fram tre IKEA-kassar fulla med kyrkböcker som jag tänkte att de skulle kunna vilja läsa. Och som nån snodde första dagen! Men det är en annan -- vansinnig -- historia.
Hur som helst, den här boken hette "Vickis vintagebutik" av Isabel Wolff. Boken känns modern (folk har mobiler och det står tok- om nåt). Men på samma gång är den gammal, eller vintage om man så vill, inte bara i temat (vintage designer clothes) utan också i många av historierna, eller i alla fall den största neben-historien. Eller störst å störst, jag har lite svårt att avgöra vad som är störst, men en av de stora bihistorierna i alla fall. (Jag ska nog inte bli recensent. 100 ord skrivna och ändå har jag inte sagt nåt än... Här kan ni läsa en riktig recension, från Trelleborgs bibliotek.)
Boken skulle kunna kallas tantsnusk, eller känsloporr, som pappa säger. Namnet Vicki gör inte saken bättre, eller omslaget. Men boken är faktiskt inte chick lit på det negativa sättet som jag tolkar ordet (dvs på samma stilnivå som Harlequin), utan detta är litteratur, måhända dock litteratur som mest kvinnor skulle vara intresserade av. Välskriven; en riktig bok. Och väldigt feel good och ovanlig på ett sätt som gjorde att man började tänka lite annorlunda på sin egen verklighet. Jag ska inte avslöja nåt mer om det.
Det som var negativt var att författaren inte riktigt tycktes veta när enough is enough. 40-talsunderklädernas roll och mammans förvandling var att gå över gränsen. Men jag säger inget mer, om ni vill läsa den själva. Men som sagt, hälften hade räckt. Nu blev varenda tråd invävd i en lite för övertydlig väv. Allting måste inte hänga ihop och lösa sig på de sista sidorna. Ibland kan livet vara svårt, oförståeligt och nästan som att vissa färger inte riktigt passar in. Men oftast behöver man bara ta ett steg eller två bakåt, så framträder en mer generös helhetsbild.
Men bokens enda riktiga nackdel var det här förstoringsglasperspektivet. Och den kan finnas till utlån på ett bibliotek nära dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar