Jag måste bara säga det såhär offentligt, på riktigt: JAG ÄLSKAR ELSA! Känslorna för henne är det närmaste kärleken till ett eget barn som jag har fått komma i livet. Hennes föräldrars, särskilt Michaelas, generositet i att dela med sig av Elsas kärlek har varit oerhört speciell i mitt liv. Jag har fått följa Elsa och ha henne i min närhet från det att hon var bebis. En gång i tiden var hon min bästa vän. Jag saknar henne och Kajsa mycket, mycket, men är glad att familjen har ett nytt liv i USA, eller nygammalt liv, får man väl säga.
Att jag började tänka på Elsa är förresten inget ovanligt. Vi har i familjen många uttryck som härstammar från Elsa, bland annat: Ha du sökort? (har du körkort), som hon frågade pappa i bilen en gång. Det kan användas i många situationer när man vill veta om vederbörande verkligen vet vad den talar om. Och bilen kallades Blunebilen (Brunobilen) till skillnad från andra bilar. Hon sopade grusgången på mammas och pappas husvagnsställe en gång och sa sen det ljuvliga: Nu de sädit bla (Nu är det färdigt och bra). Och så kallade hon bröst för blösta, t ex: Men mamma, hon har tola, tola blösta. Elsa förstod så mycket av hur världen hängde ihop. När mammas och pappas video inte funkade föreslog Elsa: Lob sixa (Rob kan fixa den). Det gjorde han också. Och stackars Ellen fick höra, när hon en gång kom hem till Ferrins: Komme Lob? Trots att jag älskade Elsa mest i världen, älskade hon bala Lob. Men det är OK. Varje barn behöver en crush. Och jag hade henne först. Jag kommer aldrig, aldrig att glömma henne. Gammal kärlek rostar aldrig...
Så fina de är!!!!! Fotot är snott från Michaelas blogg, 20 december 2008. Det är ungefär såhär jag minns dem. Och jag undrar var mina foton från förr är? På nån CD nånstans antar jag. Har ett fantastiskt kort på Elsa, 6 mån, med hennes feta lår i fokus. Det var dagen när Michaela & Thad flyttade från Svaneholm in till Borås. Det var första gången jag passade Elsa, tror jag. Minns det som igår.
Stora kramar till Elsa och Kajsa, som jag saknar. Ni är älskade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar